Nuri Kino ringer och berättar om ett samtal med en av hans vänner som befinner sig i Beirut. Det var det jag visste! Jag sa det från början att detta kommer att bli om inte det allra viktigaste så högprioriterat för svenskarna: att hålla potentiella asylsökande borta så att inte en enda stackare från det krigshärjade Libanon ska kunna slinka med på någon båt eller buss och ta sig till ett Schengenland. I en anda fjärran från Raoul Wallenbergs… Och att det skulle bli kaos med svenska tjänstemän på plats var inte heller svårt att räkna ut utan att man behöver vara någon Einstein (se bl.a. en tidigare bloggning lite längre ner under rubriken Benefit of the doubt).
Enligt den person som Nuri Kino talat med har flera av UD:s personal redan "gått in i väggen" (ett typiskt svenskt tillstånd). Folk slåss och t.o.m. skjuter på varandra för att komma med bussar och båtar och till detta helvete har UD skickat personal som inte klarar trycket och som tror att svenska regler och megafonupprop om att alla ska "hålla sig lugna" kan fungera!
Snart skickar väl fackföreningarna ner ombudsmän för att kontrollera att deras medlemmar har lagstadgade raster och inte jobbar övertid. Och för att säga till att man inte får slå eller skjuta på en svensk tjänsteman. För svenska fackföreningars rätt och skyldighet att kontrollera att alla regler följs gäller givetvis i hela världen, varhelst en svensk fackföreningsmedlem befinner sig. På Raoul Wallenbergs tid fanns inga sådana regler, då fanns civilkurage och förmåga till självständigt tänkande och agerande…
Tips: Läs UD-personal har gått in i väggen av att kolla att inga asylsökande kommer med på bussarna från Libanon, Svensk handlingsförlamning i Beirut inget nytt och UD har glömt maten på Nuri Kinos blogg!