Läs folkpartiets "vi vill"-lista här.
Jag passar på att uppmana dem/er som läser detta att försöka att bara läsa förslagen utan att tänka politiskt (allra minst partipolitiskt). Folk i det här landet är så oerhört snabba att etikettera och fackplacera människor och förstår inte att man kan tycka att en s-skolminister kan komma med bra förslag samtidigt som man tycker att något fp eller v eller mp eller vilket annat parti som helst för fram också kan vara något man kan hålla med om.
Tyvärr är svenskar ett otroligt fack- och etikettsjukt folk: ålder, klass, politisk tillhörighet, jobb, "var kommer du ifrån?" – allt sådant vill man veta genast så att man kan "facka" in folk enligt konstiga och stela modeller. I stället för att inse att alla 30-åringar inte tänker/tycker som alla andra 30-åringar och alla som fyllt 65 inte är "typiska 65-åringar"! Att alla som håller med någon moderat ståndpunkt inte nödvändigtvis är helyllemoderater, de kan ha stråk av mp, c och varför inte kd i sig också? Och även om man är vänsterpartist så kan man tycka som socialdemokraterna ibland och t.o.m. (det har hänt) hålla med en kristdemokrat i någon fråga. Själv tröttnade jag för ett antal år sedan på att folk försökte "facka" in mig och sätta sina korkade etiketter på mig och skrev då en artikel i Expressen som fick rubriken: "Därför är jag vänstermoderat". Men inte ens det förstod alla utan började fråga ut mig om vad jag tyckte som var "vänster" och vad jag tyckte som var "moderat"! Suck! jag kunde ju lika gärna ha skrivit: "Därför är jag centerdemokrat" eller "Därför är jag socialpartist" eller vad som helst. Jag ville ju bara illustrera att man kan blanda sina åsikter och markera att jag inte vill placeras i ett statiskt fack med en för alltid given etikett!
Tillbaka till skolfrågorna, som det här inlägget egentligen handlar om. Avslutningen blir densamma som rubriken:
Heja skolministern! Heja folkpartiet!