"Nu är facket ute och vevar igen!". Det skriver Marianne Ljung i Örebro och skickar en länk till en artikel i Nerikes Allehanda: Örebrokonditorier satta i blockad på semmeldag.
Ägaren av Lindqvists konditori, Helene Andersson, säger enligt Nerikes Allehanda, att hon inte accepterar den ordning som allmänt gäller på svensk arbetsmarknad med kollektivavtal:
"Jag har en vision med mitt företagande, säger hon. Jag har hållit på i fem år och vill skapa något, driva något själv, kanske expandera. Då vill jag ha full bestämmanderätt över mitt företag. Jag vill själv ha rätten att förhandla med mina anställda. Vi ska kunna träffa de överenskommelser vi själva vill och som båda parter är nöjda med."
Kuriöst nog så rapporteras just idag också om regeringens satstningar på kvinnliga företagare – läs och lyssna här. Men vem vill satsa på det när man riskerar blockader och andra trakasserande tvångsaktioner från facket?
Marianne Ljung, som uppmärksammmade mig på blockaderna i Örebro, skriver vidare:
"Idag blir det semmelköp på mitt nya stamställe Lindqvists. Och exakt varför skulle praktikantlön vara densamma som lön för en färdigutbildad?"
Många reagerar troligen (förhoppningsvis) lika sunt som hon, och går till Lindqvists och solidaritetsäter semlor.
En allvarlig reflektion: Varför – varför? – gör facket så här? När flykten från facket är så enorm (flera hundratusen har gått ur under förra året) så säger väl sunda förnuftet att man inte kan agera på detta sätt? Att tvinga fram avtal och att härja med hårt arbetande småföretagare är knappast rätt väg att gå om man vill att folk ska tycka att facket är något bra att vara med i!?