Hos biståndsorganet Sida har de ingen pejl alls på sina papper. Fullständigt haveri, 7.000 handlingar fladdrar omkring oregistrerade och man kan sannerligen, precis som också Peter Wolodarski gör i Dagens Nyheter den 21 april, konstatera att offentlighetsprincipen helt är satt ur spel. Ingen utomstående (och knappast någon "inomstående" heller) kan kontrollera någonting. Hej & Hå och Hela Havet Stormar!
Maria Norrfalk, gd, Sida
Foto: Pawel Flato
"Strunt i det, strunt i hur vi hanterar viktiga dokument och hur vi agerar, vi är ju avlönade av skattemedel och behöver därför inte fundera över om vi har råd att anlita dyra konsulter att reda upp efter oss", tycks generaldirektören tänka. Eller i varje fall agerar hon så. "Och jag kan ju aldrig bli avskedad ändå, inte i Sverige, hur mycket jag än missköter verksamheten. Ha ha ha!". Och hon har rätt: för sin inkompetens att hantera Sida belönas hon med en post som landshövding i Dalarna! Man kan bara varna dalmasarna. Och förundra sig över hur det kan gå till på det här sättet i "de högre sfärerna". Skulle inte den nya regeringen rensa bort sådant här?
Hur kan det komma sig att man i Sverige – till skillnad från i de flesta andra länder – ständigt belönar dem som begått stora misstag och åsamkat den verksamhet de varit satta att leda stor ekonomisk skada? Och som också skadat sin personal, som blir kvar i den s.k. skiten när generaldirektören seglar i väg till nästa jobb som hon/han kan missköta? I andra länder får sådana personer sluta och de får dessutom ta ansvar (ett ord som i Sverige faktiskt inte längre har någon innebörd), d.v.s. bära skulden för vad de ställt till med. T.o.m. hamna i fängelse, om de varit grovt oaktsamma och handlat mot lagen. Jag lånar ett citat ur Peter Wolodarskis ledarartikel i Dagens Nyheter, som summerar den svenska verkligheten i en enda mening:
"Bristen på ansvarsutkrävande har blivit en svensk specialitet."
Läs Peter Wolodarskis ledare här.