Paul Lillqvist skriver på SVT:s
debattforum, med anledning av Dokument inifrån-programmen med titeln "Könskriget" (av reportern Evin Rubar
och redaktören Johan Brånstad). Han berättar hur man i Finland i
medierna också diskuterar våldsamma kvinnor och han berättar att
där finns ett
kriscenter för trakasserade män. Han skriver vidare:
"Våld mot barn utförs av kvinnor i betydligt
större grad än av män och situationen är i Sverige densamma kan jag tänka
mig. Ännu för ett par år sedan fanns det politiker i Finland som påstod
att offren för familjevåld till 95 % var kvinnor. Efter några TV-program
med saklig information har detta synsätt försvunnit. Att fokusera sig på
de våldsamma männen räddar ju inte de utsatta barnen som behandlas illa av
våldsamma kvinnor. I dessa dagar börjar man även på myndighetshåll bli mer
observant på att det även finns våldsamma kvinnor fast det länge har varit
ett tabu att lyfta fram problematiken.
För min del, verkar det som om
Sverige har stagnerat och blivit Nordens Östtyskland där man offrar barnen
för en politisk "renlärighet". Om man vill minimera familjevåldet vore det ju viktigt att förhindra att
beteendemönstret går vidare till följande generation och där kan man ju inte
uppnå framsteg om man sluter ögonen för de våldsamma kvinnorna och lämnar
dem utan stöd och terapi."
Kanske Paul Lillqvists inlägg tål att fundera på både en och
två gånger. Kanske kan det t.o.m. vara idé att fara i österled och se
hur
familjevåldet ter sig och hanteras där – det kan ju rent av hända att
man lär sig något! Men skicka inga fanatiska manshatande kvinnor dit,
sådana som kallar män för djur och maskiner, det skulle knappast uppskattas i vårt östra grannland!