Under den här vinjetten skriver olika människor om företeelser och händelser som kan vara av intresse också för andra. Denna gång berättar Kai Jaskari, chef för finska redaktionen på Sveriges Television, om en taxiresa som kostade honom absurt mycket och som visar hur ett taxibolag – Suher Taxi – skörtar upp folk och lurar dem på pengar. Kuriöst nog har jag själv råkat ut för samma sak som Kai Jaskari, med samma oseriösa och oskäligt prissättande taxibolag, läs Hur dyr får en taxiresa vara? Del 1 och Hur dyr får en taxiresa vara? Del 2 (maj 2006). Och den som vill läsa en tidigare gästbloggning av Kai Jaskari kan göra det här. I en text från november 2005 berättar han om en annan taxichaufför, i Budapest, där han då jobbade.
TAXI SUHARI – TAXI SUHER
Det finska ordet "taksisuhari" betyder "en skurkaktig taxiförare eller taxientreprenör". Vilket sammanträffande (!), måste jag konstatera, efter att ha gjort en 5,6 kilometer lång resa med taxibolaget Suher Taxi.
Resan började i Värtahamnen i Stockholm en vardagsmorgon strax efter klockan 10. Inga etablerade taxibolag i sikte. Två olika chaufförer hänvisade mig till köns första lediga bil runt hörnet. På navigationsapparaten framför vindrutan stod texten "ur funktion". Inget bra tecken. Jag frågade om det ändå fanns en taxameter i bilen. Föraren satte tickaren på och genast blev det 45 kronor. Den höga startavgiften gjorde mig nyfiken på den oläsliga prislistan bredvid chauffören.
"Om jag har verklig otur kostar nöjet 200 kronor", tänkte jag, eftersom resan var så kort. Men 314 kronor blev det! När jag bad chauffören att visa mig mig hur han hade kommit fram till detta hutlösa belopp upplyste han mig om att "allt står här på prislistan, taxa ett, 30 kronor per kilometer". Han medgav ändå att priset var mycket högre än hos andra bolag och tillade att "länsstyrelsen borde sätta ett takpris". Väl hemma tog jag fram kvittot och började räkna. 5,6 (kilometer) gånger 30 kronor gör 168 kronor. Därpå startavgiften 45 kronor. Alltså totalt 213 kronor,
inte 314 som jag fick pytsa ut ur min plånbok.
Jag ringde bolagets ledning för att konfrontera den ansvarige om prissättningen. Personen i telefonens andra ände tyckte att det är jag som borde ha läst (den, som sagt, oläsliga) prislistan ordentligt. Han sade också att taxametern kan ha fingerats men att den är ju godkänd av länsstyrelsen. Vilket enligt honom gör att ansvaret inte är bolagets utan myndighetens. Nåväl. Flera hundralappar fattigare tar jag bussen nästa gång.