Be my guest 15: Håkan Sandvik

Under vinjetten "Be my guest" skriver här Håkan Sandvik (2 500 träffar på Google). Håkan Sandvik är tidigare flyktingpräst inom Svenska kyrkan. Han har bott många år i Jerusalem och är en av få – kanske den enda i världen – som håller gudstjänster på svenska, finska och arabiska. Han kan också emellanåt höra honom i radions P1 där han framför sina "Tankar för dagen" .

Anledning till fest

Genom medierna har vi fått en se en glimt bakom kulisserna i Migrationsverket i Solna. Festen över det ”lyckade” avvisningen av en familj till Ryssland för ett drygt år sedan låter oss ana den höga ambitionsnivån hos vissa beslutsfattare och handläggare.

Men varför blev just avvisningen av denna familj en sådan glädjefest? Naturligtvis är svaret att familjen varit extra ”besvärlig” för MIG´s personal. På vilket sätt då?

Mitt förslag till svar på den frågan är att familjen var ovanligt väl intregrerad i Sverige, det gjorde den extra besvärlig. Alla i familjen pratade utmärkt svenska. De hade också lärt sig ovanligt bra hur det svenska samhället fungerar ( i alla fall sägs fungera). De kunde alla lagparagrafer om mänskliga rättigheter och de talade om det för MIG´s personal. Pappan hade haft ett arbete under ganska lång tid och var mycket uppskattad på sin arbetsplats. Barnen var aktivt med i den lokala idrottsföreningen. Dessutom ställde de i flera fall upp för andra asylsökanden som inte kunde det svenska systemet lika bra – till förtret för en och annan MIG-anställd.

Alltså en ovanligt väl integrerad familj. De vägrade i det längsta att ta en offerroll och låta MIG´s personal ”sätta sig på” dem. De tiggde inte underdånigt utan krävde sin rätt. Inte ens när deras barn förlorade livsviljan och fadern under flera månader av MIG separerades från övriga familjen blev han knäckt. En helt beundrandsvärd attityd och styrka – om man har svenskt pass. Men familjen hade inget uppehållstillstånd. Därför blev den i stället så besvärlig att flera av MIG´s personal kände en genuin lättnad när de blev av med den ”besvärliga familjen”.

Familjen avvisades med löften om vård för sitt sjuka barn i S:t Petersburg. Av löftet blev inget, familjen lever nu i Ryssland under miserabla omständigheter. Om den ännu inte har knäckts är det helt otroligt. Men det är inte mera MIG´s problem. MIG besegrade den ”besvärliga” familjen, vars stolthet och integration blev ett hot mot vår bild av den underdånige och maktlöse asylsökande. Tänk om andra asysökanden skulle lära sig och bete sig på detta sätt – då skulle det inte bli många fester på Migrationsverket i framtiden.