© Merit Wager
(Alla artiklar i denna serie finns under kategorin ”Asyl & Migration i spalten till vänster)
Kostnad för inlåsning av den icke-kriminelle ”D från Iran”
hittills 540.000 kronor, drygt en halv miljon!
ske om det rörde en svensk! Men ”en av dem”, en icke-europé, en
asylsökande kan man behandla hur som helst. ”Mänskliga rättigheter, vad då? Det gäller väl inte dem?
Den 20 juli, lite längre ner i bloggen (eller under kategorin
Asyl&Migration) skrev jag att Utlänningsnämnden meddelat inhibition
av verkställighet av avvisning av D till Iran. I och med att han inte
ska avvisas under den tid som utredning pågår, borde han rimligtvis
inte
heller hållas inlåst på Migrationsverkets (MIG) förvarsenhet. Men UN
har skrivit sitt beslut på ett sådant sätt att nämnden inte tagit
ansvar för
förvarsplaceringen utan överlåtit åt polisen att upphäva beslutet om
inlåsningen av D, vilket polisen inte gör. Trots att UN som sista
instans borde vara den instans som själv fattar ett sådant beslut.
Advokaten, som redan arbetat med detta ärende långt mer
än hon har betalt för och till stor del ”i onödan” p.g.a. att
myndigheterna gör allt för att krångla till ärendet, överklagade till
Länsrätten (som sänkte hennes begäran om arvode för tre timmar till
två…). De personer på
myndigheterna som via pappersbeslut hanterar D som om han var en vante,
har ingen som helst känsla av att han är en människa av kött och blod.
Hur polisen resonerar är omöjligt att förstå,
läs här vad ”den” (namnet på polistjänstemannen framgår inte) angett
som skäl i Länsrätten för att D ska hållas inlåst även fortsättningsvis:
”Då D vid verkställighetsförsöket till Iran inte passerade någon
inresekontroll kan hans avvisning inte anses som verkställd. Ett
misslyckat verkställighetsförsök är inte att anse som
verkställighetshinder.”
Så uttrycker sig polisen, som själva fört honom till Teheran utan
handlingar och där han inte blivit mottagen! Och trots att UN beslutat
meddela inhibition för att, som advokaten angav i ansökan:
”Transporttjänsten
och svensk polis överlämnat de handlingar som D haft med sig till
Sverige och sökt asyl på, till iranska myndigheter, varför han nu måste
anses vara klart i fara för förföljelse.”
Det går inte att begripa logiken. Det går inte att tycka att det
sätt som D blivit behandlad på (hela hans berättelse finns under
”Asyl&Migration”, ”D från Iran”) är mänskligt och rättssäkert. Han
har nu suttit inlåst i 180 dagar utan att ha begått någon kriminell
handling. Detta har kostat skattebetalarna drygt en halv miljon kronor.
Till detta kommer kostnader för advokat, länsrättens personal vid de
upprepade förhandlingar som hållits där och – inte minst – kostnaderna
för en polis och två eskortörer som, på vinst och förlust, rest fram
och tillbaka med D till Teheran (återresan i business class!) till en
kostnad av ca 61.000 kronor. Totalsumman för allt detta torde vid det här laget uppgå till minst 700.000 kronor.
Hela hanteringen är obehaglig, omänsklig och står i strid med konventioner om mänskliga rättigheter (som Sverige
ratificerat!) som stadgar att ingen människa får hållas fängslad utan
att ha dömts skyldig vid en rättegång.
Som sagt: regler, lagar, konventioner tolkas och tillämpas i Sverige på
olika sätt om det handlar om svenskar än om det handlar om asylsökande. Regeringen tillåter det.