"Barnets bästa gäller också för asylsökande barn" är en klyscha som i 15 år (sedan Sverige ratificerade FN:s barnkonvention) använts av regeringen, Migrationsverket (och tidigare Invandrarverket) och Utlänningsnämnden. Nu sätter Socialstyrelsen denna klyscha som rubrik på ett pressmedelande. Och klyschan blir knappast mer verklighetsförankrad för att det nu är ytterligare ett statligt verk som använder den…
Socialstyrelsen har nu till regeringen överlämnat förslag fom hur man ska "värna de asylsökande barnens behov och rätt". Om det inte vore så fullständigt vansinnigt att Socialstyrelsen går ut och slår in dörrar som varit öppna i 15 år, så skulle jag skratta. Men skrattet fastnar i halsen just för att "barnets bästa" är ett av de mest slitna uttrycken i asylprocessen och har så gott som ingen betydelse alls.
Att sedan detta meningslösa förslag till ytterligare byråkratisering av något som redan borde vara självkart sedan september 1990 då Ingvar Carlsson undertecknade barnkonventionen, resulterar i uttalandet: "ett samordningsansvar på Migrationsverket för asylsökande familjer med barn är enligt Socialstyrelsens bedömning en nödvändig förutsättning", gör att jag undrar om det är fru socialchefskan Wilhelmina Unill i Grönköping som har skrivit texten.
Att Socialstyrelsen också föreslår att Migrationsverket (på Migrationsverket, som ju fått dånande kritik genom åren för sin okänslighet gentemot barn i asylprocessen!!??) ska utse "en asylsamordnare som aktivt följer och träffar barn och familj under asylprocessen och tar ansvar för att de asylsökande barnen ges förutsättningar att ta del av dagliga normala aktiviteter för barn, till exempel förskola, skola och fritidsverksamhet" är ju nästan barockt. Både att sådana ska "utses" överhuvudtaget och dessutom att de ska väljas ut och administreras av Migrationsverket!!?
Säkert menar Socialstyrelsen väl. Även Migrationsverket, Utlänningsnämnden och migrationsministern menar säkert väl. Men vems/vilkas väl de menar har jag ofta haft anledning att undra över. Man kan säga vad som helst, det är ändå det man gör konkret; på riktigt; i verkliga livet; gentemot levande, riktiga människor (=enskilda ärenden) till vilka barn hör, som räknas. Om man ska vara petig.