Artikelserie – Sveriges dyraste resebyråverksamhet

MR har varit frihetsberövad sedan den 12 augusti 2004. Hon skulle avvisas den 27 april 2005 då resa var bokad, men resan sköts av någon anledning upp. MR har hela tiden motsatt sig avvisning eftersom hennes fyraåriga dotter finns i Sverige, placerad i familjehem. MR har sagt att hon inte vill åka utan sin dotter. Polisen ansåg dock att dottern var ”ett separat ärende” och beslöt att avvisning definitivt skulle ske den 7 maj 2005. Och eftersom det inte fanns några handlingar för inresa i Ukraina, bestämde man att göra en ”förhandlingsresa”.

MR berättar att en vecka före avresedatum hade en polistjänsteman ett samtal med henne och sa bland annat att hon borde ringa och prata med den svenska konsuln i Ukraina. Varför hon skulle göra det förstod hon inte riktigt, men gjorde som hon blev tillsagd. Först pratade hon med konsuln, sedan med en annan, ryskspråkig person som försökte övertala henne att skaffa ”officiella papper”.

MR hade hållits inlåst i en ytterst spartansk cell – kal, utan tv, utan någonting – i arresten i Solna i nio dagar före avresan. Hon motsatte sig avvisning och sa att hon inte kommer att medverka eftersom hon inte vill resa utan sin dotter. Men hon berättar nu att efter nio dagar i arresten (straffet för att hon inte ville medverka) var hon så psykiskt nedbruten att hon gick med på vad som helst. En annan anledning till att hon gick med på att resa ”frivilligt” var att Polisen hade sagt till henne att ”vi kan ge dig en injektion och spänna fast dig på en bår om du inte följer med frivilligt och lugnt”.

Den 7 maj fördes MR med fem eskortörer, varav en var rysktalande, till Bromma för resa med specialchartrat plan till Kiev. Myndigheterna hade chartrat ett plan enkom för denna avvisning som dessutom inte ens var en ”vanlig” avvisning utan en förhandlingsresa med en person utan relevanta dokument. Trots att man visste att utgången av uppdraget var ytterst osäker, gjordes alltså bedömningen att man kunde använda skattemedel för en sådan resa.

I Kiev blev det genast uppenbart att MR inte skulle tas emot i Ukraina utan korrekta handlingar och sådana fanns inte. Förste sekreteraren från svenska ambassaden i Kiev kom till flygplatsen och pratade med poliserna och även med MR. MR lämnades på flygplatsen och poliserna följde med förste sekreteraren därifrån och det var, enligt MR, det sista hon såg av sina eskortörer. De lämnade henne där utan att veta vad som skulle hända med henne och reste följande dag hem till Sverige.

Eskortörernas verkställighetsrapport innehåller endast fem meningar:
"MR hämtades på polisen Solna. Eftersom tidigare värkställighet ej kunde genomföras pga MR:s vägran, chartades ett plan denna gången. Men MR var lugn då vi hämtade henne och under hela resan till Kiev. Vid ankomsten möttes vi av gränspolisen. Efter en kortare förhandling accepterades MR."
(Citaten ur rapporten är exakta varför även språkliga misstag finns med.)

Eftersom MR saknade handlingar och inte släpptes in i landet, sattes hon i arrest på flygplatsen. Det fanns ingen mat att få annat än för dem som kunde betala för den. MR hade inga pengar. I 23 dagar satt hon inlåst i arresten på flygplatsens transitavdelning, drack vatten ur en kran och fick lite bröd då och då av personal som förbarmade sig över henne. Några gånger fick hon också mat, när någon medfånge hade pengar och tyckte synd om henne och betalade någon för att köpa mat från flygplatsrestaurangen.

MR hade ingen kontakt med yttervärlden under denna tid och visste inte om någon överhuvudtaget undrade var hon var. Hon bad upprepade gånger personalen att kontakta svenska ambassaden och så småningom ringde gränspolisen till ambassaden och sa att Ukraina inte tar emot MR och att de måste ordna så att hon förs tillbaka till Sverige.

Den 30 maj 2005 var MR tillbaka i Sverige utan ett enda dokument. Hon sattes först i en liten cell på Arlanda och flyttades sedan till Kronobergshäktet där hon satt i 18 dagar. ”Advokaten brydde sig inte ett dugg om mig”, säger hon, ”och ingen annan heller”. Sedan ca två veckor är hon nu tillbaka på Migrationsverkets förvarsenhet á 3.000 kronor per dag.

MR har hittills (6 juli 2005) suttit förvarstagen och i häkten och arrester i 330 dagar till en kostnad av ca 990.000 kronor. Resan med specialchartrat plan och traktamenten m.m. för fem eskortörer  kostade enligt Transporttjänstens uppgifter 83.000 kronor. På UD kunde man inte svara på mina frågor om hur återresan gick till och vad den kostade. Jag har därför skrivit till svenska ambassaden i Kiev och väntar på svar från dem. Uppgifterna kommer att läggas ut här när jag får dem. Summa kostnader för MR hittills, minst ca 1.100.000 kronor. Kostnader för alla inblandade i besluten om förvar, advokater, Länsrättens anställda etc är inte medräknade men torde ligga på flera tiotusental kronor.