Jag har skrivit om honom tidigare, se längre ner i texten. Och jag är medveten som att Mehmet Kaplan har försökt krumbukta sig ur sina uttalanden om Finlandsfrivilliga, men det har han inte lyckats med, trots verkligen starka, typiskt politiska retoriska undflyenden. Nu sitter han i Sveriges regering! Jag har inte hört någon enda människa säga något annat än att det är ofattbart och att man absolut inte, inte under några omständigheter, vill representeras och än mindre styras i en regering av denne man. Men han sitter där, han sitter som minister i Sveriges regering.
Den islamistanstrukne ministern har gett en intervju i en turkisk tidning där han säger att det är islamofobin i Europa som drivit muslimer att ansluta sig till ISIS. Ett så hårresande påstående av en minister i ett lands regering borde få såväl folket som, givetvis, statsministern att inse att det inte går att ha en person med så aparta åsikter som minister. Kaplan menar alltså, att man i de europeiska länder som nu i decennier släppt in såväl äkta asylbehövande som ett förmodligen stort mörkertal av muslimer från Mellanöstern, försörjt dem som inte fått eller velat skaffa jobb, bekostat deras utbildningar, gett dem bostäder och tillgång till sociala välfärdssystem, är så islamofobiska (!?) att en del av dessa hitkomna människor känner sig tvungna att ansluta sig till den förmodligen grymmaste och mest monstruösa rörelse som existerat på jorden?
Sverige ska inte ha en person med så absurda åsikter som minister, det är inte rätt. Annat än om svenskarna verkligen, på riktigt och på djupet vill förändra sitt land och sin värdegrund helt och hållet, och en majoritet av folket håller med honom. Men de här aparta åsikterna har inte kommit fram så här tydligt som nu i intervjun i en turkiska tidningen, och folket har givetvis inte haft ett enda ord med i laget när den här mannen, som kommer från ett sexprocentsparti, utsågs till minister i Sveriges regering. Det är den nye statsministern Stefan Löfven, S, som bestämt att Mehmet Kaplan ska vara med och styra Sverige.
En synnerligen relevant kommentar på Facebook:
En annan tanke: Stormar SD:s piketbilar svenska muslimska organisationers lokaler och skjuter skarpt? Om islamofobi är nog för att skapa IS-psykopater, vilket helvete bör då inte Turkiets kurder ställa till med efter detta nedan (och mycket annat), enligt samma logik?
Och flera kommentarer:
Så långt kommentarer på Facebook. Redan för drygt sju år sedan utmärkte sig en då icke ännu så känd Mehmet Kaplan. Det skrev jag om den den 24 april 2007 i inlägget Konstlade och konstiga åsikter, band annat:
Några miljöpartister är ute och påstår att Säpo ”underblåser islamofobin i Sverige” och ”trakasserar muslimer”! Dessutom ger de sig på Krisberedskapsmyndigheten och påstår att den stora terrorövning som ska genomföras i Stockholm under veckan ”stigmatiserar muslimer”. Detta berättas bland annat i Aftonbladet.
Hå hå ja ja! Man tar sig för pannan! Detta för att Säpo försöker utföra sitt uppdrag så som det är stadgat i lag och för att Krisberedskapsmyndigheten gör det den ska göra: övar sig inför tänkbara attentat med det som skedde i London och Madrid som förebild. Miljöpartisternas kritik är så skruvad att man undrar hur det är möjligt att komma med så märkliga påståenden. Är det ett sätt för dem att få lite medieljus? Yvonne Ruwaida har inte synts till särskilt mycket sedan hon slutade i riksdagen och vill kanske genom krystade anklagelser påminna om att hon existerar. Och den andra kritikern, Mehmet Kaplan (mp), är inte heller någon som särskilt ofta syns i medierna men som nu får uppmärksamhet.
Och den 12 juni 2012 skrev Lasse Odrup, utflyttad svensk som numera (2014) är finsk medborgare, under rubriken Lars Odrup i Pälkäne, Finland: ”Det är faktiskt den här typen av välmenande flum som styr Sveriges migrationspolitik.”:
Några kända miljöpartister, Mehmet Kaplan och Yvonne Ruwaida, har skrivit ett inlägg på AB Debatt den 12 juni där de ogenerat påstår att den främsta orsaken till den bristande integrationen är den ”strukturella diskrimineringen”, inte språksvårigheter, inte brister i skolutbildning och inte kulturella skillnader. Som avslutning flosklar man till det ordentligt:
”Öppenhet för omvärlden och olikheter är en förutsättning för utveckling och därmed en förutsättning för att kunna skapa ett hållbart och framgångsrikt samhälle. Vårt Sverige bygger på värderingar som solidaritet och humanitet. Vi ska se till att Sverige verkligen blir en fristad från förföljelse, inte bara på pappret. Vi sätter de mänskliga rättigheterna främst och visar andra länder att medmänsklighet och öppenhet är vägen framåt för att bygga för framtiden.”
Det är faktiskt den här typen av välmenande flum som styr Sveriges migrationspolitik. Det mest otäcka är ändå att ingen vågar komma med invändningar, t ex om varför just Sverige skall visa andra länder vad medmänsklighet är.
Genom hela sin politiska karriär i Sverige verkar Kaplan inte ha missat många tillfällen att torgföra sina åsikter och värderingar som knappast omfattas av större delen av det svenska folket. Den 3 juli i år, bara några månader innan denne man utsågs till minister av Stefan Löfven, skrev jag under rubriken En man med en sådan syn på jihadister ska inte sitta i Sveriges riksdag bland annat detta:
Riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP) har gått över gränsen för vad som kan vara en acceptabel hållning hos någon som ska representera svenska folket i dess riksdag. Han har också tydligt visat att han ser på jihadister som jämställda med frihetskämpar och det borde medföra att han tas bort från riksdagslistorna och inte ges en chans att kandidera i valet 2014. Har Miljöpartiets ledning och medlemmar någon som helst skam och hederlighet i kroppen så ser de till att den här mannen åker ut och aldrig mer kommer in i den beslutsfattande, lagstiftande församling som ett lands riksdag är!
——————————————————–
I pudelintervjun med Hufvudstadsbladets korrespondent Matts Linqkvist säger Kaplan:
Det borde inte ha sagts i samma sammanhang. Jag sa så här. För länge sedan under finska vinterkriget åkte människor från Sverige till Finland och krigade där, och där var det inga misstänkliggörande. Det var fel att säga på det sättet. Det blev missriktat.
Han har anammat det typiskt svenska sättet att uttrycka sig: ”Det borde inte ha sagts…” Han har inte ens ryggrad nog att säga: ”Jag borde aldrig ha sagt…”! Det var ju han själv – inte ett odefinierbart ”det” – som jämförde våldsamma, slaktande, religiöst rabiata jihadister med målet att ta över hela världen med svenska frivilliga som ville hjälpa ett litet broderland med omkring 4 miljoner invånare, som kämpade mot en övermäktig fiende för sin frihet och självständighet. Och vad menar Kaplan med ”det blev missriktat” (återigen detta ”det”… som om hans hjärna och mun styrdes någon annanstans ifrån, av ett odefinierbart ”det”, utan hans egen kontroll) ? Vart, till vem skulle det ha riktats om det just i Almedalen, i debatt med integrationsministern, blev missriktat”?
Vem och vilka är det som ”sliter landet isär”, Stefan Löfven? Bidrar du möjligen själv till isärslitandet genom att tillsätta en minister som den här mannen och en utomeuropeisk asylinvandrare, visserligen född i Manchester, England, som under en tid som ung levde illegalt i Sverige. En man som tycker att han ska värna om papperslösa och dem som vistas här illegalt, det vill säga olagligt.
Ardalan Shekarabi säger i en intervju i SR P1:
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att det finns utsatta grupper i samhället, grupper som inte hörs i samhällsdebatten, som inte finns representerade där besluten fattas. Och en av de grupperna är ju den som är helt utanför vårt samhällssystem, den som kallas för ”papperslösa”. Och det är klart att den utsattheten är extrem i förhållande till hur övriga människor lever i Sverige. Och det måste jag ha med mig, att vi lever i ett samhälle som har ett fantastiskt välstånd och välfärd men även i detta samhälle finns det utsatta grupper och ”papperslösa” är en av dem.
På reporterns fråga hur det här ska göra avtryck i Shekarabis nya jobb svarar han:
Att tänka på frågor som rör social inkludering, att visa rättvisa, rättfärdighet. Det är oerhört viktigt för alla politiker och jag som har den typen av bakgrund måste förstås vara extra noga med att inte glömma de perspektiven.
Inte en enda följdfråga från reportern Anna Hernek. Vad man som lyssnare och invånare i landet vill veta är varför en minister i Sveriges regering talar om ”social inkludering” av personer som inte har rätt att vistas i landet? Vad menar han? Menar han – och därmed också statsminister Stefan Löfven som högste ansvarig i regeringen – att det ska gå att söka asyl i Sverige och inte respektera när man i enlighet med svensk lag efter avslag i två instanser i en dyr asylprocess, har fått veta att man inte har rätt stanna här, ändå välja att stanna kvar och då ska ses som ”en utsatt grupp” som borde få komma till tals där besluten, som man ju vägrat acceptera, fattas? Och att de ska ”socialt inkluderas” trots att de inte har tillstånd att vistas här? Det här går inte ihop och det är en skam att Sveriges Radios reporter inte ställer en enda fråga om detta helt nya och faktiskt lagstridiga tankesätt som via Ardalan Shekarabi har kommit in Sveriges regering och som svenska folket med största sannolikhet inte varit medvetet om skulle bli verklighet om de röstade på S.
Det finns mycket som skulle behöva förklaras kring dessa två ministrar. Men svenska journalister ställer inte de frågorna och det är inte lätt för folket att få en bild när journalisterna inte gör sitt jobb och till exempel börja med att fråga Stefan Löfven om hur han tänkte vid valet av dessa två, med tanke på vad som sägs ovan och annat som inte får plats i den här texten. Folket har ju, som sagt, rätt att få veta. Och än en gång:
Vem och vilka är det som ”sliter landet isär”, Stefan Löfven?
© denna blogg. Endast korta citat är tillåtna. Länka alltid till den ursprungliga texten vid citat.