Affe Olsson och Arne Charlez.
Söndag 27 november 2005, första advent. Småkyligt, klar och frisk luft. Jag går ner till Vickys vid 11-tiden för att köpa tidningar och något att äta och för att ta en espresso och byta några ord.
Båda kvällstidningarnas löpsedlarna är upp-och-ner idag. De faller inte Affe på läppen, han gillar inte oseriösa, korkade eller skandalösa löpsedlar så när någon av tidningarna (eller båda, som dag) hemfaller åt sådant så ställs de upp-och-ner utan pardon. Jag köper ändå tidningarna och stiger in i butiken.
Där inne bakom disken sitter Arne varmt vinterklädd på sin vanliga stol. Munspelet visar han upp, det har han alltid med sig. Jag kramar om honom och påminner om att på onsdag ska vi gå på bio. ”Jaså?”, säger han frågande. Han har glömt att vi har förhandspremiär på min film om Vickys Livs där han är en av huvudpersonerna. ”Ja, men det ska bli trevligt”, säger Arne och jag vet att han kommer att glömma bort det tills det blir dags att han hämtas av sin före detta fru och sin dotter på onsdagen. Men det är okej, Arne lever i nuet och i ”förr i tiden” och det funkar för det mesta riktigt bra.
Jag frågar Affe om stadsdelsmänniskorna har hittat på nya hyss sedan senast och han pekar sorgset på en lapp där det står något om den där extra-avgiften de vill ha för att Vickys ska sälja julgranar på sin redan betalda torgplats. Han skakar på huvudet och orkar inte kommentera dumheterna. Jag säger att ni måste få dem att förstå att det här är fel och att ni inte har för avsikt att betala – att ni inte kan betala – ytterligare 3.200 kronor per vecka förutom den hyra ni redan betalar. Någon måtta på pressen på småföretagare måste det ju finnas.
Tomten på Vickys Livs.
I butiken är det i alla fall lite adventsstämning. Ett ljus brinner stillsamt vid espressomaskinen, en stor och glad tomte á 176.500 kronor står uppe på hyllan invid Bajen-skåpet och Affe har tomteluva, dagen till ära.
Ingela har också mössa på sig, men inte av tomtesnitt utan snarare av Ingela-snitt. Hon är upptagen med att skriva texter på mackorna. En av dagens texter lyder:
Klarsynt som en hungrig nunna, sa Nesser.
.I
ngelas köttbullssmörgåsar med ”visdomsord”, ibland lite svårbegripliga…
En annan handlade om
Guds gökunge.
Och när jag frågade vad den texten betydde så sa hon att det får man fundera ut själv. Ja, det ska väl vara med Ingelas texter som det är med bildkonstnärers verk: det blir vad man föreställer sig att det är.
Galleri-ägaren frågar om de kan få visa Vickys Livs-filmen på sitt galleri eftersom Vickys ju är en del av deras liv eftersom de är kunder hos Vickys och, ja, de gärna vill visa den. Jag säger att det går säkert bra, vi ska fixa en kopia på dvd.
En kopp espresso, en kanelbulle och en timme senare lämnar jag Vickys med en macka och två tidningar i kassen. Jag känner mig alltid tillfreds när jag har pratat bort en stund och handlat lite och jag tänker igen på hur viktigt det är med den här lilla butiker som är personlig och där man inte är en anonym kund i mängden. Hoppas att folk förstår att de måste gynna småbutiker och tobaksaffärer, skomakare och skräddare etc som i en tuff och företagarovänlig samhällsstruktur orkar kämpa för sin överlevnad och vår trevnad.