Det handlar min kolumn i Svenska Dagbladet om idag, den 23 november 2009.
Och idag skriver Johan Hedin, som jag nämner i min kolumn, bland annat följande på sin blogg (det blir lite korsrefererande här, eftersom han i sin text länkar till min blogg…):
Hade jag vetat att det skulle ta 7 år innan man kunde börja lita på att kunna betala hyran varje månad hade jag nog faktiskt avbrutit mitt företagandeäventyr och sökt jobb istället. Uthållighet är i minst 9 fall av 10 direkt avgörande om det ska bli något. Man måste vara beredd att offra allt. Verkligen allt.
Hans egna in-på-skinnet-erfarenheter är anledningen till att jag lyfter fram honom som ett hopp för enmans- och mycket småföretagare, när han nu kandiderar till riksdagen för Centerpartiet. Och till alla som undrar: NEJ, jag är inte Centerpartist! Ingen annan ”partist” heller, för den delen. Men jag är för personval! Och Johan Hedin skulle jag kunna tänka mig att rösta på som person. Att han har fattat, att han verkligen vet hur det är och hur det känns med den ständiga oron och osäkerheten när man är helt utan skyddsnät visar också detta stycke i hans text:
Att gå från 3 månadersavtal till ett hyreskontrakt på 3 år, där vi faktiskt förbinder oss att betala över en miljon kronor i hyra totalt är fruktansvärt läskigt! Tänk om våra kunder slutar köpa av oss? Tänk om någon av oss blir sjuk? Tänk om det blir finanskris? Trots att det sistnämnda faktiskt hände har vi glädjande nog klarat hyran med god marginal.
Just precis exakt på pricken så är det! Det behövs folk som Johan Hedin i riksdagen som talar klarspråk och som är beredd att kavla upp ärmarna och driva en fråga som är så viktig för landet: enmans- och pyttesmåföretagandet – basen för vpår välfärd.