Klicka på textrutan för att läsa Jörgen Huitfeldts ledartext i Dagens Nyheter.

Ur texten:

Att i stor skala tillåta ryssar att resa in i EU via Sverige eller Finland är inte ett alternativ.

”Vi är i en situation där det inte är så lätt att analysera vilka slags motiv olika människor har för att söka turistvisum. Vi är mitt i ett krig”, som Haavisto uttryckte det.

Icke desto mindre är detta ett klassiskt dilemma. Å ena sidan finns det perspektiv som Emilsson och Haavisto lyfter. Från säkerhetspolitisk synpunkt vore det både vårdslöst och naivt att öppna gränserna för alla ryssar som vill lämna landet, hur behjärtansvärda skäl de än har. Givet hur Putinregimen har agerat tidigare kan vi närmast betrakta det som garanterat att agenter med onda avsikter skulle gömma sig i flyktingströmmen.”

Jag känner helt med Jörgen Huitfeldt om den unga pappan som leder sin cykel med ett litet barn på pakethållaren, på väg att korsa gränsen till Georgien. En ung man som inte alls ser ut att vara någon säkerhetsrisk. Jörgen Huitfeldt skriver:

Skärmdump ur Agenda 2 oktober 2022.

Jag ser en stressad ung pappa som gör vad han kan för att hålla sin familj säker och för att själv slippa slängas in som kanonmat framför amerikanska vapen i Ukraina.

”Jag vill leva ett lugnt liv och inte ständigt oroa mig, säger han och flackar nervöst med blicken.”

Jag känner instinktivt att han gärna får flytta in hemma hos oss med sitt lilla barn. Vi har plats. Och dessutom lyxen att inte likt honom befinna oss i omedelbar fara.

”Jag känner instinktivt att han gärna får flytta in hemma hos oss med sitt lilla barn.” Så känner jag också, så känner de flesta människor, om vi är normalt funtade. Samtidigt som vi ändå också känner en viss osäkerhet. För vi kan ju faktiskt inte veta säkert om en cykel, ett litet barn, en glad-orange jacka och dito solglasögon är rekvisita som ska få oss att känna just så som vi känner… Och det är därför vi behöver ha beslutsfattare på regeringsnivå som håller huvudena kalla och tänker längre än näsorna räcker. De har ansvar för landet och därför har Finlands utrikesminister Pekka Haavisto helt rätt i att ta i beaktande svårigheten att analysera vilka motiv ryssarna har för att söka turistvisum. Vi varken kan eller ska chansa.

Och jag håller också helt med andra finländska ministrar och president Sauli Niinistö, som är – och genom åren har varit – både förutseende och realistiska när det gäller att alltid agera på sätt där Finlands och finländarnas säkerhet prioriteras framför allt annat. Först efter att man sett till sitt eget lands och sitt folks bästa kan man tänka på andra länder och deras folk. Så måste det vara, så är det.  Annars blir det kaos överallt. Det ingår dessutom i det så kallade samhällskontraktet mellan medborgarna och staten (som ju faktiskt är just medborgarna…), att medborgarna i alla lägen ska veta att deras regering, riksdag och president alltid har deras bästa för ögonen. Att de styrande gör allt för att undvika att utsätta folket för farliga situationer. Som att släppa in spioner, agenter, terrorister och andra som utgör risker och hot mot alla.

Ur tidigare texter, som kanske kan vara nyttiga att läsa så här några år senare:

•  Finland. President Sauli Niinistö: “Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.” – 4 februari 2016. Ur texten:

Migrationsproblemet är djupgående. Europa, Finland, det västerländska tänkesättet och värdesystemet – allt detta har blivit utmanat.
———-
Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd. Alla bedömningar ger vid handen att strömmen av människor kommer att tillta i år. Det här är en stor utmaning för hela den västerländska demokratins förmåga att hjälpa. Och det utmanar strukturerna i Europa.
———-
Det är emellertid svårt att begränsa migrationen eftersom så gott som alla åtgärder misstänks strida mot internationell rätt och internationella överenskommelser. Men dessa överenskommelser och bestämmelser har kommit till under helt andra omständigheter. Jag är säker på att om internationella bestämmelser och nationella bestämmelser som bygger på dem kom till i dagens läge skulle de vara betydligt strängare till innehållet, men de skulle trots det hålla fast vid de mänskliga rättigheterna och hjälpa dem som lider nöd. Det finns alltså inga goda alternativ. Vi måste överväga om vi ska värna om europeiska värderingar, européer och dem som lider verklig nöd, eller om vi strikt ska värna om internationella åtaganden utan att bry oss om övriga konsekvenser.
———-
För det första måste den europeiska värdegrunden och ordningen tryggas, det måste vara fullständigt klart. För det andra ska vi hjälpa dem som lider nöd och blir utsatta för förföljelse. Nu kan vi inte hjälpa dem som söker något bättre och känner att de har en svår situation eller framtid i sitt eget land.

•  Finland. Statsministern den 16 mars 2016: “Vi håller hjärtat varmt men huvudet kallt. Vi hjälper dem som flyr krig men inser realistiskt att här också finns sådana som inte kommer att beviljas asyl och folk som inte har rent mjöl i påsen.” – 1 december 2016. Ur texten.

Realism har präglat och präglar synen på asylsökandet i Finland. Där har det inte handlat om “öppna ditt hjärta” utan om att “har du asyl- eller skyddsskäl får du stanna, annars ska du lämna landet”.

Många finländare har öppnat sina hjärtan utan påbud från någon politiker. Solidaritet och medkänsla kan aldrig kommenderas fram, det kommer från människorna själva. Utan pekpinnar uppifrån.

Finland har en rak och tydlig regering. Många klagar förstås på den i Finland, precis som man klagar på regeringen i Sverige, men den finska regeringen är handlingskraftig och snabb och värnar i första hand om sitt land och sitt folk. Skulle den inte göra det så skulle den inte kunna räkna med finländarnas stöd för någonting den tar sig för. Alla är givetvis inte nöjda med allt en regering gör, men det torde hos finländarna finnas en grundkänsla av att “vi är ett folk, ett land och det landet har våra föräldrar och far- och morföräldrar kämpat för och det ska vi vårda och bevara”. Ett litet land med bara ca 5,5 miljoner invånare har inte råd att sjabbla bort det (som man gjort och gör i Sverige) och det skulle finländarna inte heller tillåta.

•  Finland. President Sauli Niinistö: ”Frågan måste gälla vilken kapacitet vi har att ta emot människor. För om den överskrids måste man förstås fråga sig om vi inte överskrider vår egen säkerhets gräns.” – 18 juli 2021. Ur texten:

Min kommentar: Ingen sandlåda. Inga löjliga tweets. Men hela tiden proaktivt (och reaktivt när/om en situation uppkommer som kräver det) och alltid med det egna landets och folkets bästa för ögonen. Man säljer inte ut sitt land. Dessutom en vilja att självständigt bestämma sådant som just handlar om säkerheten i Finland. Samtidigt en vilja att, i mån av möjlighet och kapacitet och att det inte går ut över Finlands befolkning, även bistå andra länder och folk.

Dessutom: I den läsvärda texten nedan (länk efter det här stycket), som innehåller utdrag ur president Sauli Niinistös nyårstal till Finlands folk den 1 januari 2022, alltså redan nästan två månader innan Ryssland invaderade Ukraina, tar presidenten upp både frågan om ett finländskt Nato-medlemskap och talar om att ”konflikten vid Ukrainas gränser håller på att fördjupas. Som finländare vet man att de, som styr landet alltid är ”on top of things” och gör allt för att tänka efter före. Gör allt för att se runt hörn och försöka förbereda sig för olika scenarier, så mycket det bara går.

•  Finland. President Sauli Niinistös nyårstal till folket den 1 januari 2022. – 1 januari 2022.

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till detta inlägg.