Klicka här för att läsa Tove Lifvendahls ledartext på Svenska Dagbladets sajt.

Ur texten:

“Ordning och reda” är politikens starkaste honnörsord, oavsett om det gäller statsfinanser, socialförsäkringssystem eller migrationspolitik. I det sistnämnda fallet har oförmågan under senare decennier att upprätta just ordning och reda haft enorma konsekvenser, för enskilda, för samhället och för tilltron till politiken.

Ett av skälen till den migrationspolitiska oredan handlar sannolikt om i grunden goda och värdefulla instinkter: att vilja hjälpa sin nästa och att tro gott om sina medmänniskor. Ett högtillitssamhälles finaste signatur, men som återkommande också har tvingat svenska politiker att medge i efterhand att de “varit naiva”. För människan rymmer både goda och dåliga sidor, och som nationalekonomin återkommande påminner om, svarar vi på de incitament som vi får.”

Mycket väl formulerat och beskrivet av Tove Lifvendahl.

En kommentar till det hon skriver är, att det här bara ett av mängder av “vi har varit naiva”-sammanhang på det här stora och viktiga och oåterkalleligt landsförändrande området.

En annan kommentar, eller mer en fråga, är: Var ska vi hitta personer att styra landet, som inte är “naiva”, som “ser det komma”?

En tredje kommentar: Om man lyckas finna personer som uppfyller kriterierna i den andra kommentaren, hur ska man få ut de naiva såg-inte-det-komma människorna ur regering och riksdag och i stället  installera dem som varken är naiva eller blinda?

 

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget