En text i en serie texter som publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och region den 13 september 2022. Texter tänkta att påminna om en del som hänt och en del som inte hänt (!) sedan förra valet. Men mest om vad som händer nu och vilka som säger, tycker, gör vad under tiden som är kvar tills det är val. Och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
Klicka på bildrutan för att läsa tidigare inlägg under den här vinjetten.
Klicka på textrutan för att läsa texten på Folkbladets sajt.
Widar Andersson skriver i sin ledarkrönika den 26 maj rakt och klokt (som alltid) om företeelser som behöver belysas just klart och tydligt. Och vilken tur att Jörgen Huitfeldt, som då hade jobbat nästan två decennier på Sveriges Radio, för fem år sedan valde att lämna den unkna betongbunkern på Gärdet i Stockholm! Det var till 100 procent SR:s förlust och till 100 procent en vinst för alla som gillar intelligent och hederlig journalistik. Vilket inte är SR:s adelsmärke längre. fega, slingrande chefer, massor av språkliga och grammatiska fel i nästan alla texter och klipp och program. Ett förfall på alla områden och avdelningar inom verksamheten. Värst är de otroligt fega och svamlande, icke ansvarstagande typerna som kaxigt och liksom ”von oben” (på engelska finns det perfekta uttrycket ”entitled”) beter sig som om de står så högt över allt och alla att de just därför inte behöver ta faktiskt ansvar för alla felaktigheter som de tutar ut. Så otroligt obehagligt!
Ur Widar Anderssons text:
Kvartal har förvisso skickliga journalister med starka public service hjärtan. Men redaktionen är liten. Att Kvartal i november 2021 (Abolis resa) och nu i maj (Sabaya) i efterhand har gjort det jobb som SVT borde ha gjort innan publicering och ”kontrollerat sakuppgifter i programmen” är självklart en styrka för Kvartal. Men en allvarlig nesa för SVT. Känslan är att man på SVT blev så betuttade i innehållet att man glömde kolla om det man var med om att producera var sakliga dokumentärer och inte delvis konstruerade och fejkade filmer.
Nu har ”lilla public service” på Kvartal gjort vad stora public service på SVT själva borde ha gjort. Det sämsta SVT kan göra i det här läget är att vifta bort kritiken från sin lilla kusin med ikonen Jörgen Huitfeldt i spetsen. Det räcker i sanning med det bortviftande som Sveriges Radio ägnat sig åt när det gäller kritiken mot de uppenbara lögner om Ebba Busch som sänts ut av public serviceredaktionen på Radio Sweden.
Kommentar: Det där med att man blev så betuttad i innehållet i den så kallade dokumentären att man glömde kolla sanningshalten i den, är ”huvudet på spiken”. det är samma sorts ”betuttning” som råder på Radio Sweden: Det är ju (får man säga det ens?) invandrare som gjort de starkt kritiserade inslagen som varit aktuella den senaste tiden, och då tycks det inte ställas riktigt samma krav som på övriga medarbetare. I mångfaldsgalenskapens namn.
Det är skadligt att man ser med rosa glasögon på journalistiska medarbetare och dokumentärfilmmakare med ”utländsk bakgrund” och inte behandlar dem som man behandlar svenskar. Inte kräver detsamma av dem, inte kontrollerar vad de gör som man gör med svenskar och andra som SR och SVT räknar in i ”vi”. Det är att spotta på alla: både på ”vi” och – mest – ”dom”. På alla sätt.
Till slut: Jag uppmanar verkligen alla att inte slentrianmässigt och allra minst okritiskt titta och lyssna på nyheter och annat i de svenska public service-kanalerna. Ta del av andra medier, gärna på andra språk, särskilt om det gäller frågor som också berör Sverige. För den som vill läsa relevanta, aktuella, välformulerade texter om samtiden, rekommenderar jag läsning av Widar Anderssons ledarkrönikor på Folkbladets ledarsida (som texten ovan). Idag, den 27 maj skriver han under rubriken Det här med enkla jobb är faktiskt inte så lätt fixat, också den en riktig ”huvudet-på-spiken”-text.
Klicka på bild- och textrutan för att komma till Kvartals sajt.
Vill man ha gedigen, inte sällan lite längre läsning och lyssning (många texter är inlästa, det finns också intervjuer och panelsamtal), så ska man absolut ta del av innehållet på Kvartals sajt, öppen för alla Och när man gör det, och om man inser hur viktig den kvartalska rösten är, så kan man – frivilligt – bidra med en slant till verksamheten som, till skillnad från Det som kallas public service” inte har en endaste liten skattemiljard att röra sig med.
Läs gärna den gedigna, tvådelade granskningen av Ludde Hellberg för Kvartal om den dokumentär som Widar Andersson nämner i sin krönika i början av det här inlägget. Det är graverande och allvarligt, det som Sveriges Television släppt igenom och nu försöker slingra sig ifrån sitt ansvar, sitt slarv genom att de, ”betuttat”, glömde granska om ”dokumentären” var sann eller fejkad.
Klicka på text- och bildrutorna för att komma till respektive del.
Läs också:
Klicka på textrutan för att läsa hela texten på Expressens sajt.
Ur texten:
Lockelsen av att visa en berättelse som passade in i narrativet om hjältar mot ondska vägde tyngre än dokumentärens krav på att återge den autentiska verkligheten. Sabaya fick två miljoner kronor i produktionsstöd från Filminstitutet och har sedan tilldelats ytterligare 600 000 kronor baserat på filmens internationella och nationella framgångar.
Detta är långtifrån första gången som SVT:s dokumentärredaktion visat sig ha problem med sanningskravet. Läs till exempel samme Ludde Hellbergs genomgång av Abolis resa, där det också finns starka misstankar om uppdiktat händelseförlopp och mörkläggning av viktiga fakta.
Klicka på text- och bildrutan för att få fram samtliga texter som skrevs inför valet 2018.