En text i en serie texter som  publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.

Migrationsverket verkar ha tyckt en sak om “gymnasielagen” i februari och en annan i augusti…

Följderna för de enskilda, till större delen afghanska män som befinner sig illegalt i Sverige efter avslag på asylansökan för att de inte har asyl- eller skyddsskäl; för tilliten till rättssystemet och för skattebetalarna som ska bekosta cirkusen, är omfattande. Detta för att politiker lyssnat på ihärdiga aktivister och gått på känslor och handhjärtan i stället för att låta myndigheter och domstolar hantera asyl- och migrationsärenden i enlighet med i riket gällande instansordning och utlänningslag. Vi fick ju den nya ordningen uttryckligen just för att regeringen inte skulle lägga sig i asyl- och migrationsfrågor, när Utlänningsnämnden lades ner 2006. Men utan att respektera rådande ordning har de två regeringspartierna och ytterligare två partier ändå lagt sig i och stiftat, antagit och röstat igenom en lag som underkändes av flera instanser, inte minst Lagrådet, långt innan de fyra känslostyrda partierna ändå (trots det, alltså) röstade igenom den i riksdagen.

Så här sa biståndsminister Isabella Lövin, Miljöpartiet, i SR Ekots utfrågning den 17 augusti:

Övriga politiker i de fyra partier som röstade igenom den lagstridiga och, enligt Lagrådet, icke tillämpliga lagen, var lika fallna från skyarna: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet.

Turerna har varit många. Lagrådet skrev den 28 mars i sitt remissvar till regeringen bland annat:

Lagrådet har tidigare framfört synpunkter på regleringen i de tillfälliga lagarna och bl.a. anfört att dessa är mycket svårtillgängliga, se angivna propositioner. De tillfälliga lagarna ska, under en viss tid, tillämpas parallellt med utlänningslagen, och modifierar denna lag på olika sätt. Regelverken måste läsas ihop för att en viss situation ska kunna bedömas. Den tillfälliga lagen var redan när den infördes år 2016 mycket komplicerad. Genom ändringarna år 2017, då ett antal regler om uppehållstillstånd vid gymnasiestudier infördes, försvårades möjligheten till överblick ytterligare. Dessa utbildningsanknutna regler med dess olika förutsättningar och verkningar blev till ytterlighet komplicerade och svårgripbara.

De nu lämnade förslagen innebär i olika avseenden att dessa svårigheter förstärks. Den nya regeln om uppehållstillstånd i vissa fall vid långa handläggningstider har många och till viss del komplicerade rekvisit som i flera fall kan principiellt ifrågasättas. De nya reglerna om att behandla sammanhållna yrkesutbildningar m.m. på liknande sätt som gymnasiestudier är inte okomplicerade, och konsekvenserna är mycket svåra att överblicka med den information som ges i lagrådsremissen.

Vidare i Lagrådets remissvar:

Vid remissbehandlingen av det utkast till remiss som föregått lagrådsremissen har också många invändningar rests mot reglernas komplexitet. Från t.ex. domstolarna har framförts att komplexiteten gör det svårt att överhuvudtaget få en överblick av konsekvenserna av förslaget, och att detta måste komma att medföra svårigheter inte minst för enskilda. Lagrådet delar den bedömningen, och anser att gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas.

Det måste beaktas att utlänningslagen i sig är komplicerad och konsekvenserna av 2016 och 2017 års tillfälliga lagstiftningar svåra att överblicka. De förslag som nu lämnas är knapphändigt analyserade, remisstiden har varit kort och effekterna är svårbedömda. Det finns en uppenbar risk för att de föreslagna nya reglerna inte kommer att bli effektiva. Lagrådet återkommer därför i det följande särskilt till de föreslagna reglerna avseende uppehållstillstånd för vissa yrkesutbildningar.

När det gäller förslaget om uppehållstillstånd vid långa handläggningstider kan även principiella synpunkter av olika slag lämnas. Som flera remissinstanser påpekat avviker den tänkta regleringen här i olika avseenden från normala principer inom rättsområdet. Konsekvenserna blir därigenom svåra att förutse, och då bör en noggrann analys krävas.

En aspekt är att regleringen är inriktad mot en bestämd grupp personer som anses ha fallit utanför systemet och som därför som en engångsåtgärd ska kunna söka tillstånd enligt en specialregel. Det är i sak snarast fråga om ett slags dispens. Gruppen är avgränsad genom ett antal rekvisit (se om vissa av dessa närmare nedan). Fråga är då om den avgränsning som valts är rimlig, och kan sägas innebära att lika fall behandlas lika. Avgränsningarna måste kunna motiveras och vara objektivt godtagbara.

I sitt långa remissvar skriver Lagrådet också:

Vilka möjligheterna är till uppehållstillstånd beror alltså inte på den enskildes förhållanden, utan på Migrationsverkets agerande. Det kan starkt ifrågasättas om detta är en objektivt godtagbar princip. Den grupp som tänkts kunna omfattas av regeln utgör enligt vad som nämnts ca 9.000 personer. Hur många som inte omfattas beroende på kortare handläggningstid hos Migrationsverket framgår inte av remissen.

Vad i detta remissvar var svårt för Isabella Lövin och de andra politikerna att förstå? Kritiken är detaljerad och ytterst tydlig för den som orkar läsa den. Kan det vara så illa att man hos Miljöpartiet (och kanske även de andra partierna) inte orkat läsa remissvaren? Lagrådets yttrande är ju 15 sidor långt, så… Eller, ännu värre: kan det vara så illa att de inte förstått vad de läst? Annars: Vad är förklaringen till att ministern säger att hon inte kunde förutse att det skulle bli osäkerhet kring den här lagen? Det kan ju knappast sägas tydligare än det görs i denna enda mening:

Lagrådet gör bedömningen att gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas?

Hur kan man inte förstå det? Det borde Isabella Lövin, men också representanter för de andra tre partierna som drev igenom den här lagen, få frågor om och tvingas svara på.

Migrationsverket skrev den 12 februari i sitt remissvar:

I ärenden där det är fråga om uppehållstillstånd som inte har sin grund i ett skyddsbehov är utgångspunkten enligt praxis från Migrationsöverdomstolen att den sökande ska ha styrkt sin identitet (MIG 2011:11, MIG 2012:1). För det fall det lägre beviskravet sannolikt ska gälla bör det tydligt framgå vilken avvägning som har gjorts i förhållande till statens intresse av att veta vilka personer som beviljas tillstånd att vistas i landet.
————–
Enligt nuvarande förslag kommer svårigheterna för den sökande att bevisa sin identitet leda till att bifallsfrekvensen blir förhållandevis låg. Om det genom lagstiftning införs någon form av särreglering avseende identiteten för denna grupp kommer bifallsfrekvensen att bli hög.

Sålunda yttrade sig alltså Migrationsverket om ”gymnasielagen” för ett halvår sedan. Nu är det av ett lite annorlunda ljud i skällan. Migrationsverket skriver så här den 15 augusti i ett av två yttranden till Migrationsöverdomstolen (kammarrätten i Stockholm):

Migrationsverket vidhåller de bedömningar och de överväganden som tidigare gjorts rörande EH:s behov av skydd. Migrationsverket anser inte att EH är flykting, alternativt skyddsbehövande eller övrigt skyddsbehövande. Han kan inte heller beviljas uppehålls- och arbetstillstånd med stöd av 5 kap 6 § utlänningslagen.

Föredömligt tydligt. Men. Därefter skriver Migrationsverket i sitt ena yttrande till Migrationsöverdomstolen den 15 augusti, stick i stäv med sitt remissyttrande sen 12 februari, att:

Migrationsverket anser emellertid att EH uppfyller förutsättningarna för att beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 16 f tillfälliga lagen. Detta trots att EH inte förmått göra sin identitet sannolik.

Verket anser alltså nu, sex månader senare, att den praxis från Migrationsöverdomstolen som det hänvisade till i februari – ”den sökande ska ha styrkt sin identitet” – och “statens intresse av att veta vilka personer som beviljas tillstånd att vistas i landet”, inte längre väger så tungt. Och trots att EH alltså varken befunnits ha asyl- eller skyddsskäl och inte har styrkt sin identitet så anser Migrationsverket nu att det inte finns hinder mot att bevilja honom uppehållstillstånd i enlighet med den starkt ifrågasatta ”gymnasielagen”. De här vindflöjlandet gör att det blir ytterst svårt att hysa tilltro till Migrationsverkets förmåga att sköta sitt uppdrag på ett rättssäkert sätt och fristående från politiken utan enbart med hänsyn tagen till stiftade lagar och de konventioner som ska tillämpas.

Man kan undra om Migrationsöverdomstolen verkligen hade begärt in ett yttrande från lägsta instans, Migrationsverket (jag känner alltså inte till om så är fallet*), när den ju har att pröva två migrationsdomstolars domar… Om Migrationsöverdomstolen inte hade begärt några yttranden från Migrationsverket så kan man också undra varför verket i så fall har valt att lämna in dessa yttranden. Som alltså inte går på samma linje som i verkets remissyttrande om “gymnasielagen” i februari.

I sitt andra yttrande menar Migrationsverket att

Det aktuella lagstiftningsarbetet har visserligen kritiserats hårt av många remissinstanser

men

Regeringsformens regler om beredningen av ett lagstiftningsarbete lämnar dock ett tämligen stort utrymme för bedömningen beträffande vad som är godtagbar beredning.

Migrationsverket menar alltså att det bättre kan bedöma detta än migrationsdomstolen. Vad gäller kravet på styrkt identitet påminner verket om att det påtalat att:

Av sänkt beviskrav gällande identitet följer tillämpningssvårigheter avseende säkerhets- och vandelsprövning samt Sveriges åtaganden enligt Schengensamarbetet.

Men. Ändå:

Sammanfattningsvis anser Migrationsverket att det inte föreligger hinder enligt regeringsformen mot att tillämpa bestämmelsen i 16 f § tillfälliga lagen.

Migrationsöverdomstolen har att avge den slutgiltig domen över den synnerligen udda och verkligt usla ”gymnasielagen”. Den domen ska sedan gälla oavsett vad aktivistiska nätverk, lägsta instans Migrationsverket och högre instans migrationsdomstolarna känner, vill och tycker. Eller borde gälla, men i Sverige är rättsosäkerheten så stor att man inte kan förutsäga någonting, inte ens att rättssäkerhet ska gälla.

Tron och hoppet om en rättssäker, förutsebar och lagenlig asylhantering har genom Migrationsverkets och de fyra inblandade riksdagspartiernas inkompetenta agerande fått sig så många törnar inte minst genom den här gymnasielagscirkusen att det blir mycket svårt att återupprätta den.

Till slut. Så här sa statsminister Stefan Löfven i SVT den 4 juli 2017:

Har man flyktingskäl eller inte, finns det skäl för asyl eller inte. Om man inte har det så måste vi, om vi ska ha en reglerad invandring, också skicka tillbaka några.

Och så här sa migrationsminister Heléne Fritzon i SVT Agenda den 1 oktober 2017:

Den som vill läsa remissvaren som citeras ur ovan i sin helhet – och till exempel också svaren från Polismyndigheten och Säpo – finner dem och alla andra remissvar på regeringens hemsida.

*  Den 20 augusti, dagen efter att ovanstående skrevs,
har jag fått information om att Migrationsöverdomstolen
hade begärt in de två yttrandena från Migrationsverket.

 

@denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.