En text i en serie texter som kommer att publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt (!) sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.

Jaha. Och så kom då det här väntade kravet också, mycket tydligt uttryckt i all sin märklighet. För redan när det vansinniga ”gymnasielagsförslaget” presenterades visade aktivisterna och talespersonerna för de afghanska männen starkt missnöje. De meddelade redan då att de inte accepterar att inte alla får stanna och att ”kampen går vidare”. Så ta tag i detta nu också, socialdemokrater, miljöpartister, vänsterpartister och centerpartister, och svara på aktivisternas fråga:

Under den här rubriken skriver gruppen Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! bland annat:

”Nu får de flesta ensamkommande ungdomarna en möjlighet att få stanna i Sverige” har vi hört från regeringshåll – en stor överdrift. Det är ett sätt att försöka dölja att den nya gymnasielagen bara gäller drygt hälften av ungdomarna.

25.000 afghanska medborgare registrerades som ensamkommande asylsökande barn från nyåret 2015 till dess den tillfälliga lagen trädde i kraft den 20 juli 2016. Av dessa har hittills 14.500 fått avslag.

Kommentar: Man ska inte glömma att av de 25.000 som sade sig vara minderåriga när de kom, har det visat sig när åldersbedömningar gjorts att uppåt 80 procent inte var under 18 år, det vill säga inte var minderåriga… Dessutom: minderårighet är inte asylskäl. Har aldrig varit det och kommer knappast någonsin att bli det. Det är ett stort missförstånd som aktivisterna odlat och trumpetat ut så till den grad att allmänheten tror att det är så!

Ett av de märkligare styckena i texten är detta:

Den nya gymnasielagen utgör en chans för 8.800 afghanska ungdomar. Kvar blir cirka 5.500 ungdomar som inte omfattas. De har varken starkare eller svagare asylskäl – bara otur. Otur nog att anlända till Sverige en dag eller ett halvår för sent. Otur nog att få en lite snabbare asylprocess och sitt första avslag inom 15 månader. Otur nog att ha knäleder som mognat tidigt, kanske på grund av stress.

Kommentar: Det här visar med absolut och oomtvistad tydlighet att aktivisterna har lagt allt vad asylskäl och utlänningslag och likhet inför lagen etc helt åt sidan. För dem existerar inte asylprövning, utlänningslagens bestämmelser eller Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas många och kostsamma processer gällande dessa män som inte anses ha skäl att ges ”skydd” här och därför får avslag på sina asylansökningar. För dem gäller att eftersom de har fattat tycke för dessa afghanska män så ska de få stanna här. En oerhört märklig och fullständigt obegriplig inställning. Talet om ”otur” visar att de försöker ställa alla normala begrepp på asylområdet på ända. Asylrätten handlar inte om tur eller otur, att få en chans att stanna och bli försörjd utan anledning eller att få stanna för att ett visst antal människor, främst kvinnor, absolut vill ha kvar dessa män i Sverige.

Ytterligare ett nästintill obegripligt resonemang finns i texten (hela texten är vriden):

Vi vet att utvisningarna kostar mycket pengar, utan att skapa nytta – även om de ökar BNP. I stället bidrar de till att bryta ner vårt solidariska samhälle och, för en stor grupp väljare, slå sönder tilliten till samhället.

Kommentar: Enligt utlänningslagen ska den asylsökande som får avslag lämna landet. Den som har fått avslag har alltså ingen rätt att vistas i Sverige. Ett återvändandebidrag på 30.000 kronor utbetalas när en afghan (och en del andra nationaliteter) återvänder. Att  de flesta av dessa män obstruerar och vägrar lyda svensk lag och illegalt stannar kvar här är inte okej och inget som aktivister eller andra så uppenbart och trotsigt borde uppmuntra och bidra till. Tvärtom. Ansvarskännande, laglydiga personer med en så god ”värdegrund” som dessa personer tycks anse sig ha, ska givetvis informera männen om att deras framtid inte är i Sverige. Hjälpa dem att förstå att avslagen är meddelade av en statlig svensk myndighet och en svensk domstol och att de är slutgiltiga: ”Ni har inte har rätt att vara kvar här”.

Det finns ingen rätt till den typ av invandring som aktivisterna förespråkar och som de lärt afghanerna att tro ändå finns bara man skriker tillräckligt högt. Inte undra på att de inte lämnar landet (utom de hundratals som tagit sig till Frankrike) när aktivisterna lovat dem guld och gröna skogar och vant dem vid att i Sverige kan man göra som man vill och visa noll respekt för svenska lagar.

Regeringen och dess stödpartier Vänsterpartiet och Centerpartiet  har öppnat en burk med maskar (travesti på de engelska talesättet ”to open a can of worms”) när de började leka med utlänningslagen och skapa tillfälliga, helt orimliga lagar som dessutom fick skarp kritik från alla viktiga instanser. Aktivisterna har fått sin vilja igenom vad gäller det osannolika ”gymnasielagsförslaget”, de kommer inte att ge sig innan ytterligare 5.500 afghanska män också ”får en chans att stanna i Sverige”. Så:

Politiker, hur tänker ni omkring de resterande 5.500 ensamkommande afghanerna?

Politiker är folkets företrädare. De ska föregå med gott exempel och de ska se till att den ordning och reda som statsministern så vackert talar om, råder. Att lagar och regler är långsiktiga och förutsebara och gäller lika för alla. Att folkets och landets intressen och väl och ve sätts främst. De politiker som har kvar minsta skam i kroppen tänker om och röstar inte för det lagstridiga förslaget den 4 juni. Och sedan slutar de upp med att låta sig påverkas av högljudda aktivistgrupper och att hitta på en massa nya, orättvisa, lagstridiga, tillfälliga lagar som hos folket skapar ilska, frustration, förlorad tilltro till asylsystemet, till politikerna själva och till hur lagstiftningen går till.

 

© denna sajt. Vid ev citat, vänbligen länka till orignalinlägget.