En text i en serie texter som kommer att publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.

Denna lilla notis plingar till i mobilen och den första reaktionen är att Liberalerna, precis som alla andra (utom möjligen en grå plastelefant) är desperata och tar till vilka påhitt som helst för att få uppmärksamhet. Och uppmärksamhet får de, men inte för kloka och genomförbara förslag utan för att man tar sig för pannan och undrar när de ska sluta slå knut på sig själva för att krysta fram det ena mer aparta förslaget efter det andra i hysterisk jakt på att synas och höras inför valet om en månad.

Några stenkast från där jag bor, på Erstaterrassen på Södermalm, håller Liberalernas partiledare Jan Björklund sitt sommartal. Han säger:

Liberalerna föreslår att Sverige ska anställa 18 000 lärarassistenter i grundskolan och gymnasiet, det är en lärarassistent på fem lärare. Det skulle innebära att lärarkåren kan koncentrera sig på undervisningen, att förbereda och genomföra goda lektioner, samtidigt som andra tar hand om övriga arbetsuppgifter i skolan.

Då ökar också läraryrkets attraktionskraft. Låt lärarna vara lärare. Då kommer fler barn lyckas. Det är därför Liberalerna sätter skolan först.

Herre Gud! Det är bara så galet så man vet inte var man ska börja!

Vad ska 18 000 lärarassistenterna göra?
Varifrån ska 18 000 lärarassistenter hämtas?
Vilka krav ska ställas på 18 000 lärarassistenter?
Behöver de 18 000 lärarassistenterna kunna svenska eller ska det bli någon sorts ”enkla jobb” för så kallade nyanlända?

Varför inte bara satsa stenhårt på en bättre skola och bättre lärare med större frihet och färre detaljstyrningar? Se till att allt fokus läggs på faktiska kunskaper, så att man i Sverige kan försöka nå åtminstone en bit på väg mot samma kunskapsnivåer som i andra länder.

Efter att med all rätt ha kritiserat den svenska lärarutbildningen, säger Jan Björklund:

Det ska vara lika svårt att komma in på lärarutbildningen som att få biljetter till Melo-festivalen.

Men varför jämföra inträdeskraven till lärarutbildningen med att få biljetter till Melodifestivalen? Så barnsligt. Varför inte ta exempel från grannlandet Finland och vuxet säga:

Det ska vara lika svårt att komma in på lärarutbildningen som i Finland där inträdeskraven är lika höga som för läkarutbildningen.

Jan Björklunds slutord är:

Vi kommer att göra allt för att Sverige ska få en Alliansregering.

Det är bra att han är tydlig med det så att väljarna vet det. I och med att han yttrat de orden så förstår ett mycket stort antal väljare att det inte är Liberalerna de ska rösta på om de vill undvika att också få Centerpartiet på halsen. Alltså går Liberalerna bort för alla dem som under inga omständigheter vill se Centerpartiet ens i närheten av några viktiga positioner – allra minst i en regering – efter den 9 september.

Till sist:

Hur många kommer ihåg deras första jobb idag?

frågar Björklund publiken. Han borde veta att det heter ”sina”, inte ”deras”…

© denna sajt.