En text i en serie texter som publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
I sitt sommartal den 8 augusti (läs den här texten först) sa Liberalernas partiledare Jan Björklund:
Liberalerna föreslår att Sverige ska anställa 18.000 lärarassistenter i grundskolan och gymnasiet, det är en lärarassistent på fem lärare. Det skulle innebära att lärarkåren kan koncentrera sig på undervisningen, att förbereda och genomföra goda lektioner, samtidigt som andra tar hand om övriga arbetsuppgifter i skolan.
Då ökar också läraryrkets attraktionskraft. Låt lärarna vara lärare. Då kommer fler barn lyckas. Det är därför Liberalerna sätter skolan först.
Det hörde/läste Tia, före detta lärare i Sverige i massor av år, och skrev följande kommentar som publiceras med hennes tillstånd:
Om förslaget att anställa lärarassistenter
Ett dåligt, mycket dåligt förslag. Det vet jag av egen erfarenhet.
Inte så sällan blev nämligen en sådan assistent bara en belastning för själva läraren, okunnig som han/hon ofta var både ifråga om ämnesområdet, om eleven, om pedagogiken, om systemet i klassen. Så utöver att hålla koll på eleverna, skulle läraren därutöver också handleda och hålla koll på en okunnig ung vuxen! Det fanns undantag, de kunniga som hade följt elever med särskilda behov redan under tidigare år, men de nya …!
Ett tag kom man på idén att, efter att ha skrotat det utmärkta systemet med välutbildade och kunniga speciallärare, ersätta dem med någonting som kallades, om jag minns rätt, specialpedagoger (termen lärare hade ju sedan åratal gjorts oanvändbar på grund av hopplöst låg status). Utan att själva ha undervisat i något ämne alls, skulle dessa personer ”undervisa” oss på fältet i hur vi skulle hantera eventuella problem i klassen.
Även här fanns undantag men då handlade det om de som själva jobbat som lärare under en längre tid och vidareutbildat sig. Men när till exempel en före detta logoped skulle handha ett dylikt jobb, blev det till att vrida sig av obehag över hennes naiva förslag. Det gick snabbt att konstatera att många av dessa unga tjejer inte hade en aning om hur ”hjälpa”, makalöst okunniga som de var trots sin utbildning. in
Jag minns en situation där en av dem försökte få mig att läsa ett instruktionspapper och trodde att hon skulle nå mig bättre om hon sa att texten var skriven på ”ett enkelt språk”. Då brast även biträdande rektorn i gapskratt och sa att Tia nog helst skulle vilja läsa avhandlingar i ämnet. Möjligt är att tjejen inte ens förstod att min finlandssvenska inte var en finsk brytning.
Så några lärarassistenter tror jag inte alls på. Ska det satsas på skolan så ska det vara höga krav på dem som ska ha hand om landets kommande generationers kunskapsutveckling.
Kommentar: Jag håller med Tia i det hon skriver om ”höga krav på dem som ska ha hand om landets kommande generationers kunskapsutveckling”, men är mycket skeptisk till att det kan bli verklighet.
Den svenska lärarutbildningen är så dålig att de som ska ha hand om undervisandet knappast klarar att bibringa elever i Sverige de kunskaper, den bildning och allmänbildning som barn i andra länder får. Många lärare – såväl svenskfödda som utrikes födda – behärskar inte ens svenska till fullo…
Så tanken om de höga kraven på dem som ska utbilda kommande generationer är god, men den är ogenomförbar. Och lärarassistenter skulle bara bli ytterligare ett störande moment i klasserna.
Som tur är så har Liberalerna inte makt över skolan utan det som sägs är tomma ord i jakten på uppmärksamhet när det går mot valdag och när de, liksom andra partier, absolut vill klamra sig kvar i riksdagen. Känslan är att det är det som är Liberalernas – och de andra partiernas – främsta mål: ”Vi ska sitta kvar på våra välarvoderade positioner!”