En text i en serie texter som  publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln i Financial Times.

Ur texten:

The problems facing Sweden after a wave of shootings and arson attacks are every bit as serious as the country’s 1990s financial crisis, according to the favourite to become prime minister in next month’s elections.

Översättning: Problemen som Sverige står inför efter en våg av skjutningar och mordbränder är på alla sätt lika allvarliga som den ekonomiska krisen på 1990-talet, enligt statsministerkandidaten som är favorit inför valet nästa månad.

Ulf Kristersson, head of the centre-right Moderate party, told the Financial Times that Swedes had lost trust in the state and that the country was paying the price for 20 years of “very unsuccessful integration policies” by both left- and rightwing governments.

Översättning: Ulf Kristersson, ledare för center/mittenpartiet Moderaterna, berättade för Financial Times att svenskarna har förlorat sin tillit till staten och att landet betalar priset för 20 år av “mycket misslyckad integrationspolitik” från både höger- och vänsterregeringar.

“There is a crisis in politics being able to solve problems. Is politics able to do anything at all?” said Mr Kristersson before a campaign event in the heart of the Swedish countryside.

Översättning: “Det råder en kris när det gäller politikens förmåga att lösa problem. Kan politiken göra något alls?” sa Kristersson före ett kampanjtillfälle i hjärtat av den svenska landsbygden.

Mr Kristersson said politicians should not blame voters for the situation. “When voters are discontent, don’t blame them. We have the obligation to show that the state can do the stuff that they want us to do.

Översättning: Kristersson sa att politikerna inte borde skylla på väljarna för läget. “När väljarna är missnöjda, skyll inte på dem. Det är vår plikt att visa att staten kan göra det de vill att vi ska göra.”

Hela texten kan alltså läsas på Financial Times sajt genom att klicka på textrutan i början. Där står, som sista stycke, också detta:

Magdalena Andersson, the Social Democrat finance minister, reacted to the FT interview by saying: “It’s like saying straight out to international investors: ‘Don’t invest in Sweden’.”

Översättning: Magdalena Andersson, den socialdemokratiska finansministern, reagerade på intervjun i Financial Times: “Det är som att säga rakt ut till internationella investerare: Investera inte i Sverige.”

Kommentar: Ja, vad ska man säga? Ulf Kristersson har ju rätt i mycket av det han säger, men i hans parti har man ändå fortfarande inte till fullo förstått vidden av problemen och än mindre vilka lösningar som måste till. Många av problemen som både höger- och vänsterregeringar tillåtit uppstå och slå rot i landet går aldrig att göra ogjorda. I den panik som nu råder när allt fler uppfattar att samhället krackelerar och redan fallit samman på flera områden, står allehanda pappersförslag som spön i backen. Men det räcker inte med käcka verklighetsfrånvända vallöften. Många sådana visar att varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vet vad de sysslar med. För att inte tala om Miljöpartiet och Centerpartiet… Det skrämmer givetvis väljarna, medborgarna, alldeles fruktansvärt.

När allt fler av landets majoritetsbefolkning börjar tala om att “fly” från sitt eget land då är det inte bara ointelligent utan rent oförskämt att vifta bort deras oro och ilska som “främlingsfientlighet” eller liknande. För det handlar inte om det, det handlar i så fall mycket mer om “politiker- och journalistfientlighet” eftersom det är dessa grupper som angett tonen, inte rapporterat sanningsenligt, lekt med skattemedel etc. Och det är dessa grupper som redan för 15 år sedan vägrat inse att ett relativt litet land inte klarar av att hysa, försörja, utbilda, ge arbete åt hundratusentals utomeuropéer från kulturer som på alla sätt går emot den svenska demokratiska, sekulära jämställdhetskulturen.

Priset i dumhet och ovilja att se sanningen om “the state of the state of Sweden” och erkänna den, tar Magdalena Andersson när hon ojar sig över att när sanningar om Sverige blir kända i världen så är det “som att säga rakt ut till internationella investerare” att de inte ska investera i Sverige. Falskheten, eller om det är inkompetensen, är rent hårresande. Det är både skrämmande och pinsamt att hon faktiskt är finansminster i Sverige.

Alla partier borde förstå att de inte längre har folkets förtroende och att deras vallöften på affischer, på hemsidor, i artiklar, i intervjuer och debatter i allehanda medier inte går hem ett dugg. Folket börjar allt mer se Sverige som en failed state och vet också att det kommer att bli mycket värre, mycket snart. På många områden. Och en rejäl brain drain pågår redan; många kloka och kompetenta människor med ekonomiska möjligheter lämnar Sverige. Och när skattebetalarna börjar protestera på allvar och inte vill betala bland världens högsta skatter för ett absolut och totalt asylinvandringshaveri, då kollapsar Svea rike.

I intervjun i Financial Times säger Ulf Kristersson att:

The state’s powerlessness extended well beyond law and order matters.

Och det har han helt rätt i, det är den krassa sanningen. Maktlöshet, det är vad politikerna i Sverige har drivit landet till genom sin oförmåga att styra och styra upp landet de senaste 20, kanske 30 åren. Och dessa personer, varav ett stort antal aldrig ens haft riktiga jobb, vill inget hellre än att fortsätta vanstyra Sverige.

Arma land. Arma folk.

 

© denna sajt. Vid citat ur texten, vänligen länka till originalinlägget.