När jag på eftermiddagen idag, torsdag den 9 juni, fick möjlighet att se
de kortkorta intervjuer med mig själv och med arbetslivsminister Hans
Karlsson som gjordes efter debatten i Nyhetsmorgon i TV4, förvånades jag storligen över ministerns uttalanden:
"Det är svenska kollektivavtal, inte lagar som ska bestämma vilka löner vi ska ha".
Min kommentar: ingen, uttalande talar för sig självt.
"Konfliktreglerna är heliga".
Min kommentar: Inte för mig!
Ministern talar dessutom om dessa frågor i svenska folkets namn. Hur
kan han göra det, vem har gett honom den rätten? Har han bara
tagit sig den – självsvåldigt?
Hans Karlsson är ju minister i en
regering som långt ifrån har egen majoritet. Och även bland dem som har
röstat på hans parti finns människor som tänker och tycker annorlunda i
vissa frågor – de 37 eller 39 procent som röstade på s i förra valet
sympatiserar naturligtvis med mycket i dess politik, men alla håller
knappast med partiet i allt. Därför är det mycket märkligt att
ministern kan påstå sig veta vad "svenska folket" tycker och påstå att
svenska folket absolut stöder kollektivavtalen och ser dem som
"heliga". Jag tillhör väl förresten också (åtminstone nästan…) "svenska folket", liksom de
övriga 49 personerna från olika branscher och med olika bakgrund, som undertecknade ursäktsbrevet!
Men vi räknas väl inte (liksom inte heller letterna) för att vi inte
håller med regeringen. "Selektiv solidaritet", sa jag i debattinslaget
om fackets syn på solidaritet som för dem innebär att man är solidarisk
med svenska byggnadsarbetare i Sverige som har betalat medlemsavgift
till det svenska facket. "Selektivitet" vad gäller vilka som inräknas i begreppet "svenska
folket", kan jag lägga till efter ministerns uttalanden.