Jag medverkade i TV4 Nyhetsmorgon idag, torsdag, i en debatt mot
arbetslivsminister Hans Karlsson. Detta med anledning av att jag,
tillsammans med 49 andra personer, skrivit ett brev och bett letterna
om ursäkt för att de så skamligt jagades ut ur Sverige förra året
(publicerat i den lettiska dagstidningen Diena den 6 juni). Mer om detta kan läsas på två ställen tidigare i bloggen.
Arbetslivsministern upprepade otaliga gånger under de tio minuterna
samma sak, nästan som ett mantra och mycket väl inövat att "en massa
högerpolitiker" har skrivit detta brev och att det är fruktansvärt.
Trots att jag redan tidigt i debatten framhöll att jag absolut inte är
någon "högerpolitiker" fortsatte han att klumpa in mig i ett "blått
kollektiv" som fick honom både att se rött och att bli röd i ansiktet.
Hans etiketterande av mig var oförskämt, men det kanske blir så när
argumenten tryter, att man tar till inlärda retoriska knep? Jag vet
inte eftersom jag aldrig gått i politiska eller andra "talarskolor".
Det var obehagligt att möta en människa som så respektlöst körde över
mig, jag är inte van vid att behandlas på det sättet. Hur letterna
kände sig när stora, starka svenska byggarbetare skrek att de skulle
åka hem, det fick jag en aning om i debatten med Sveriges
arbetslivsminister idag. Och han visade också med all önskvärd
tydlighet att individen inte räknas och att han inte ens tror att en
individ som jag kan tänka fritt utan måste tillhöra en grupp oavsett
vad jag själv säger.
Jag hoppas att Sverige snart inser att Sverige inte är vare sig
världens eller EU:s medelpunkt och att det finns mycket gott att hämta
även i andra medlemsländer och t.o.m. utanför EU. Och att tiderna förändras
och facket också måste göra det.