Tia Itkonen, som följer med vad som skrivs här och också själv skrivit en del texter här på sajten, har läst texten Något om Ekots Lördagsintervju den 5 mars och om massflyktsdirektivet som gäller flyktingar från Ukraina och skriver:
Så fint att du skriver så omständigt om denna galna asylpraktik som dominerat Sverige i evigheter!
Det finns de som aldrig vill vakna upp ur detta lögnernas decennium som förpestat samhället på så gott som alla nivåer. När allehanda lobbyister i åratal basunerat ut sina teser om kön, genus, ras och alla kulturers lika värde, har folk tappat bort förmågan att skilja det väsentliga från det oväsentliga. Med tentaklerna känsliga för det trendiga – man hänger med och vet vad som gäller för att betraktas som någon som tänker Rätt och är God! Och när den riktiga världen plötsligt bankar på dörren, blir man förvirrad och vet varken ut eller in. Nyss var ju saker och ting så klara men nu…? Gamla dogmer börjar rasa och de troende vet inte längre vad de ska tro på.
Jag välkomnar denna hälsosamma förvirring, för utan den ingen omorientering.
Tänk om Sanningen äntligen kunde få sin rättmätiga plats i det offentliga!
Kommentar: Ja, tänk om…
Länk till Tia Itkonens senaste text här på sajten:
• Be my guest # 154 Tia Itkonen – 9 november 2021. Ur texten:
När jag insåg att mina Rinkeby-ungdomar inte var som de barn jag varit van vid, sökte jag stipendium för att resa runt i Mellanöstern. Ville andas luften i Turkiet, Syrien och Libanon som kunde ge mig bättre förståelse. Vad jag fann var en tydlig maktens hierarki. Det var lugnt, det var respektfullt, allt löpte friktionsfritt när maktordningen en gång var etablerad.
Väl hemma fortsatte jag som jag börjat. Makten i klassen var min. Självklart. Så därefter blev det medvetet tough love som gällde. För det var också lätt att älska dessa varma ungar.