*OBS! Som vanligt måste en brasklapp till för att undvika att läsare i onödan jagar upp sig. Alltså HELA landet och ALLA svenskar är givetvis inte faktaresistenta och HELA landet och ALLA svenskar saknar inte självbevarelsedrift. Men dessa tillstånd är mycket, mycket vanliga och alldeles särskilt bland “grupperingen” politiker.
Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Aftonbladets sajt.

Ur texten:

Händelsen inträffade i centrala Norrköping vid 18.45-tiden på fredagen.

Två gärningsmän dök då upp i Vasaparken och öppnade eld vid en lekplats, enligt uppgifter till Aftonbladet. Barnfamiljer befann sig i närheten när skottlossningen utbröt, uppger Aftonbladets källor.

För ungefär sex år sedan började jag allt oftare varna för kommande “inbördeskrigsliknande situationer i Sverige”. Långt ifrån alla gillade det. Att förutse vad som komma skall har aldrig varit en gren där svenskar utmärkt sig. Inte heller grenen “se verkligheten och beskriv den med verkliga ord” är någon gren där svenskarna utmärker sig. Tvärtom. Det vill säga att kalla en spade för en spade och inte blanda in konstruerade “värdegrunder” och “grupperingar” när det som i grunden (verkligen i grunden) har förändrat hela samhället till det sämre och farligare är det okontrollerade mottagandet och försörjandet av okända människor (icke styrkta identiteter) med en helt annan världsåskådning, ofta med ingen eller låg utbildning och från våldsamma länder. Och ofta inte skyddsskäl i den mening som utlänningslagen från början var ämnad att omfatta. Innan alla populistiska politikers lapptäckespåhitt tillkom och alla rättsliga ställningstaganden gjordes av Migrationsverket, som rörde till det hela och allt mer avvek från lagens mening.

I Sverige offrar man bevisligen hellre sina egna barn och kvinnor (ja, och män också) än talar klarspråk på det att man icke må bli anmäld till DO eller kallas något otrevligt av någon. Än mindre har man lyft ett finger för att ha kontroll över sitt land ooh att dess lagar efterlevs av alla. Man har också vägrat dra lärdom av hur andra nordiska länder har agerat utan suttit på höga hästar och låtit allt bara rulla på. Från snöboll till lavin.

Sedan något år tillbaka säger jag att det kommer att bli så mycket, mycket värre och att det inte finns någon återvändo. Det ska man inte heller säga, enligt många. Det är “negativt” och till och med “destruktivt”. Men det är inte “negativt” och “destruktivt” att säga sanningen, det är – och har ju bevisligen varit – ytterst “negativt” och “destruktivt” att inte göra det.

Enligt en unikt svensk syn på världsordningen och då särskilt på oordningen i det egna landet, ska man alltid ha hopp och man ska alltid tro på, och hävda, att “det går att vända utvecklingen”. Att det kan finnas så många svenskar som är både blinda, döva och så långa att huvudena sitter ovanför molnen, det är helt obegripligt. Men det är därför som insikten om våldsutvecklingen och ett förestående samhällssammanbrott aldrig nått ens ytterkanten av mångas hjärnor. Och det är därför vi alla mycket snart är kokta grodor. Också vi som inte varit blinda och döva kokar i samma kastrull, mot vår vilja och mot vad vi har förutspått och varnat för.

Men i Sverige fortsätter – så länge svenskarna sprattlar i det allt hetare vattnet – offrandet av kvinnor och barn (och män, förstås) och den välfärd som hade byggts upp men nu raseras i rasande (!) fart. För nu finns ingen återvändo. Alla insikter genom åren om hur framtiden kommer att bli i detta märkliga land, har slagit in. Det gör den här “spaningen” också.

Till slut: Exemplet från lekplatsen i Norrköping är bara ett “litet” exempel på vad som dagligen och stundligen sker i form av skottlossningar, dödsskjutningar, våldtäkter, gruppvåldtäkter, sexuella övergrepp på barn, rån under kniv- eller pistolhot, rån av barn, misshandel, trakasserier, hedersvåld, hot etc. Texten i Aftonbladet om skottlossning på lekplats som tydligt visar att det går människor helt utan spärrar lösa, får symbolisera allt detta.

Här är en bråkdel, med betoning på “bråkdel” – av alla våldsbrott som rapporterats. Dag ut och dag in den här typen av rubriker. Som inte bara är just rubriker utan faktiska händelser som sätter skräck i oss alla. Och som skadar så många människor, inte bara dem som blir utsatta utan deras nära och kära, hela familjer, släkter, vänner. Som sagt: en minimal bråkdel av vad som sker dagligen i det forna trygga välfärdslandet Sverige. Och det går inte att försköna det, hur en del än försöker.

Här är bara en minimal rännil av vad som rapporteras i svenska medier dag ut och dag in, vecka ut, vecka in; månad efter månad och år efter år:

 

 

 

 

 

 

 

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.