Klicka på textrutan för att läsa hela Margot Wallströms debattartikel i Expressen.
Ur Sveriges utrikesminister Margot Wallströms text:
Erik Ullenhag, Fredrik Malm och Birgitta Ohlson skriver på Expressen Debatt* att en feministisk utrikespolitik behövs mer än någonsin.
Det är roligt att Liberalerna nu ansluter sig till vår politik. Jag håller med om debattörernas problembild och slutsatser. Detta är just vad den feministiska utrikespolitiken, som Sverige har drivit sedan jag lanserade begreppet år 2014, verkar för.
Kommentar: Jag finner knappt ord. Om jag kunde teckna skulle jag teckna en människa som kastar upp armarna i luften av häpnad och ”disbelief” och med ett ansiktsuttryck som visar att den undrar vem det är fel på: den som skrivit gallimatiastexten eller henne/honom själv. Som inte förstår hur Margot Wallströms och den svenska regeringens feminism ”påverkat vardagen för miljontals kvinnor och flickor”. Eller varför Sverige via sin regering utropar sig till feministisk stat och varför det är just Sveriges sak att ”påverka vardagen för miljontals kvinnor och flickor” i andra länder, medan det egna landets kvinnors rättigheter och den frihet de själva kämpat sig till, utarmas och försvinner.
Det vore intressant att höra utrikesminister Margot Wallström sanningsenligt beskriva vad dessa ord betyder för det oproportionerligt, – inte minst jämfört med övriga EU-länder – antalet sexuellt trakasserade, våldtagna, hotade, misshandlade, hedersförtryckta flickor och kvinnor som lever ytterst otryggt och osäkert i det land vars regering hon sitter i. Hon skriver:
Under den här mandatperioden utvecklas och fördjupas arbetet. Vi ska nu fokusera på kvinnors sociala och ekonomiska villkor; på resurser för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, samt på agendan för kvinnor, fred och säkerhet.
Margot Wallström, liksom många andra i den politiska sfären, är ute och cyklar. Eller snarare: ser om sitt eget hus, sin egen position, sina egna inkomster och sina egna förmåner – sådana som undersåtarna inte ens kan drömma om. I en megaloman mening säger hon:
Jag konstaterar att vår feministiska utrikespolitik påverkar vardagen för miljontals kvinnor och flickor. Den väcker intresse i utlandet och ger Sverige ett inflytande i världspolitiken.
Kommentar: Att hennes ”feministiska utrikespolitik väcker intresse i utlandet” är nog inte så konstigt. Men intresset är kanske inte av den arten hon tror eller vill få oss att tro. Inget land i världen har i alla fall tagit efter Sverige… Och vad det är för ”inflytande i världspolitiken” som Sverige – som av många ses som apart och obegripligt – har, det vet nog bara hon själv. Vilka andra länder land som lyfter fram Sverige som ett gott exempel för andra? Och ”inflytandet i världspolitiken”, om det finns, torde vara försumbart, mikroskopiskt. Snarare är Sverige numera ett skräckexempel för många, vilket avspeglar sig i andra länders medierapportering om det udda landet i norr. Men det ser och hör man förstås inte om man går med huvudet ovanför molnen eller har det nerborrat i sanden.
Jag vet givetvis att utrikespolitik är utrikespolitik och inte inrikespolitik. Men när ens eget land i hög fart förfaller; när ”utmaningarna” för länge sedan har övergått till att bli mycket stora och allvarliga problem i ens eget land, så borde kanske det yviga feministiska engagemanget i andra länder skruvas ner några snäpp och den mesta kraften och energin läggas på att ”rädda vad som räddas kan” i just det egna landet.
* Här något om den debattartikel som Margot Wallström är så glad över och replikerar på så välkomnande:
Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Expressens sajt.
Den debattartikeln börjar så här:
Liberal utrikespolitik sätter friheten främst. Liberal biståndspolitik sätter demokrati först. Liberalismens syn på världen är framtidsoptimistisk – men den är också feministisk.
Kommentar: Ord, ord, ord. Från ett så mikroskopiskt parti (knappt 3 % stöd i diverse mätningar) att det nästan inte finns, men som ändå bombastiskt för fram floskler som det tror att folket inte genomskådar. Var finns han/hon, förresten? Alltså personen ”Liberal utrikespolitik” och personen ”Liberal biståndspolitik” som sätter friheten (vems? var? hur?) främst och som sätter demokrati (vems? var? hur?) först? Och vem är den där ”Liberalismen” som har en så framtidsoptimistisk och feministisk syn på världen? Och vad menar han/hon med de orden?
Till sist: ”…då ärat ditt namn flög över jorden” passar bra i nationalsången. Det handlar om dåtid, inte nutid.