Under rubriken Stoppa deportationen från Kållered till Kabul måndag den 9 april skriver aktivistnätverket #vistårinteut i ett upprop bland annat:
Måndag den 9 april riskerar ett tjugotal unga ensamkommande att bli utvisade.
Och:
De har inte begått något brott utan är offer för Migrationsverkets långa handläggningstider och rättsosäkra asylprocesser.
De envisas att kalla vuxna män för ”ensamkommande”, som vore det ett nytt substantiv i svenska språket. Meningen är förstås att det ska få människor att tänka på ”barn”. Dessutom skriver de ”riskerar att bli utvisade”, när det handlar om ”ska bli utvisade”. Eller menar de verkligen att de ska försöka stoppa lagakraftvunna utvisningsbeslut för att… ja, varför? För att de inte tycker att dessa män ska lämna landet trots att de inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl?
Att påpeka att de, som ska utvisas, inte har begått något brott är helt onödigt. De har varit i Sverige, haft bostad, försörjning och i många fall skolgång, allt på svenska skattebetalares bekostnad och i enlighet med svensk lag under den tid deras asylansökningar processats. Att dra in att de inte begått några brott i detta är att tala om äpplen när det handlar om päron; det är för att de minst två gånger i två instanser har fått avslag på sina ansökningar och för att de inte lämnat Sverige så som lagen kräver, som dyra tvångsutvisningar måste utföras. Inte av något annat skäl. Att Migrationsverkets handläggningstider varit långa vet ju alla vad det beror på, men långa handläggningstider har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli asylgrundande. Det har bland annat Lagrådet uttalat i sitt remissvar till regeringen i samband med det märkliga lagförslag om gymnasiestudier etc som regeringen knåpat ihop och som sågats också av andra viktiga institutioner än Lagrådet. Ur Lagrådets remissvar till regeringen:
En annan aspekt på detta med handläggningstidens betydelse är att det är en ny princip i utlänningslagstiftningen att låta handläggningstidens längd utgöra det i stort sett enda skälet för uppehållstillstånd. Även i svensk rätt i övrigt är det inte en princip att låta utdragna handläggningstider i sig vara skäl för att bifalla ansökningar av olika slag.
Man får hoppas att polisen ser till att utföra sin uppgift så som den ska utföras i enlighet med lagar och förordningar och enligt statsministerord häromdagen: ”De som har fått nej måste lämna landet” ( läs texten Sveriges statsminister om asylsökande: ”De som har fått nej måste lämna landet.” – 8 april 2018). Än så länge är Sverige, åtminstone konstitutionellt, en rättsstat och inte en anarkistisk aktiviststat. Rätt att demonstrera och manifestera har man. Rätt att idka opinionsbildning och försöka förändra det man är missnöjd med har man. Men man har inte, som aktivisterna i nätverket #vistårinteut uppmanar till, rätt att stoppa utvisningarna (som de med en i sammanhanget icke korrekt term kallar ”deportationerna”.