En migga vädjar här om rättesnören och tydliga besked av sin arbetsgivare, Migrationsverket:

Det kan inte vara för mycket begärt av ledningen i den statliga myndigheten Migrationsverket där jag arbetar, svarar på dessa frågor:

1. Råder det väpnad konflikt i hela Somalia inte bara i Mogadishu? Kammarrätten har uttryckligen ansett att det är i Mogadishu som det råder väpnad konflikt i, inte någon annanstans i södra Somalia. Länsrätterna däremot anser att hela södra Somalia är drabbat av väpnad konflikt. Den som kommer från ett område där det anses råda väpnad konflikt behöver inga individuella skäl för att få PUT (permanent uppehållstillstånd).

Man kan tycka att vi handläggare och beslutsfattare, som ska skriva beslut,  borde få veta hur verkets ledning ser på saken när det gäller personer som kommer från andra delar av Somalia än Mogadishu. Om det råder väpnad konflikt där så kan vi bevilja dem PUT  i stället för att utreda individuella skäl som för det mesta helt saknar trovärdighet . Vi fattar i nuläget  avslagsbeslut, väl motiverade, men de håller sedan inte i Länsrätterna där man ser på situationen annorlunda än på Migrationsverket.

Även Länsrätterna inser ju att de individuella skälen  inte är trovärdiga och i domarna går man helt förbi dem för att sedan konstatera att personen i fråga måste få PUT på skyddsskäl eftersom det i hela södra Somalia pågår väpnad konflikt. Migrationsverket tycker inte så, men ingen gör någonting för att lyfta upp frågan till en högre nivå, d.v.s. till Kammarrätten, genom att begära prövningstillstånd där.

På Migrationsverket får vi inte bevilja PUT för personer som kommer från områden utanför Mogadishu och som saknar trovärdiga eller tillräckliga individuella skäl. Det har experterna på verket  sagt. Vi får inte göra som Länsrätten utan vi måste avslå ansökan, och sedan registrera PUT-beslutet när Länsrätten har ändrat vårt beslut och sagt sitt.

Detta leder till att ingen av oss längre vill skriva avslag som ändå inte håller. Lättare är det  att skriva PUT på påhittade motiveringar som ändå inte inbegriper väpnad konflikt. Som vi inte får skriva om. Men då får vi kritik från experterna för att vi skrivit 100 procent PUT för somalier… Men om Länsrätten ändå ger 100 procent PUT för somalier, och vår ledning inte begär prövningstillstånd, vad finns det då för anledning för oss handläggare att göra asylutredningar eller fundera över trovärdigheten i den sökandes berättelse. Ett språktest räcker. Låt oss bara göra språktest och sedan bevilja PUT.

2. Hur kommer det sig att vi fortfarande inte fått direktiv från ledningen på enheten för Besök och Bosättning om hur vi ska bedöma anhörigas identitet? Dessutom: kan ett DNA-test verkligen bevisa någons identitet? Kan PUT beviljas och familjeåterförening ske på basis av DNA-test?  Men hur kan man  bedöma en identitetslös persons ansökan om uppehållstillstånd på anknytning till en annan identitetslös person som bor i Sverige med PUt men som inte ens kommit ihåg vad hans eller hennes barn heter?

3. Varför gör ledningen ingenting för att de som jobbar med asylsökande ensamkommande barn och unga skulle kunna få ett avsnitt i handboken, eller att de skulle kunna få något som helst stöd från ledningen  i sitt dagliga arbete? Frågan är uppenbarligen väldigt lågprioriterad trots att de ensamkommande barnen är en grupp som vuxit betydligt mer än andra grupper asylsökande.

Vår GD och hans stab av medarbetare, olika experter hit och dit har mest uttalat sig om vuxenasyl. De talar om att vi ska jobba med Visionen och verkligen ”se den sökande”. Att vi ska ”vända på varenda sten” för att bevilja asylsökande uppehållstillstånd. Att vi är en servicemyndighet och att vi ska ge god service.

Samtidigt kan vi ju inte ge alla PUT och vi får inte heller utreda särskilt mycket. Det är ett dubbelt budskap som ingen av oss förstår, vi som jobbar praktiskt och konkret med dem som söker asyl. Hur ska vi kunna vända på varenda sten om vi inte får utreda färdigt?  Etik  och bemötande är inga problem för oss. Problemet är utebliven praxis och olika bud från olika håll i den stora och inte längre så platta organisationen.

Men nu jobbar vi alla inom ett och samma verk. Vad vi på vuxenasyl fattar för beslut påverkar anhöriginvandringen som Besök och Bosättning håller på med. Vad barnprövningen fattar för beslut påverkar oss på vuxenprövningen och Besök och Bosättning.

Snälla ni i ledningen för vårt verk, kom igen och ge oss lite stöd och direktiv!

© Denna blogg.