En av dem som jag blev gladast att träffa på Finlands ambassads mottagning på Självständighetsdagen, var en liten, gammal man. Jag såg honom genast när jag kom in i en av de vackra salongerna i residenset på Västra trädgårdsgatan: finlandsveteran Jan-Erik Kjellberg, 94. Svensken som 13 december 1942 – 26 september 1943 , 20 år gammal, deltog i försvaret av Finland som medlem av Svenska Frivilligkompaniet. Han satt där i en fåtölj och såg nöjd och belåten ut.
Här skrev jag om honom första gången.
Klicka på text- och bildrutan för att läsa om mitt första möte med Jan-Erik Kjellberg.
Han satt där lika stilla som när vi såg den 3 timmar 15 minuter långa filmen Okänd soldat ett år tidigare. Vi hälsade och pratades vid en stund. Lite senare satt han kvar och då hämtade jag karelska piroger åt honom och de andra äldre som satt tillsammans med honom i soffor och fåtöljer i den vackra salongen.
Någon timme senare, när jag var på väg hem och stod nedanför trappan i det stora öppna mottagningsrummet som man först kommer in i från gatan och pratade med Anu Tolonen från SVT och Osmo Tekoniemi från SVT Uutiset om just Jan-Erik Kjellberg, kom han nedför trappan med alla sina medaljer på bröstet.
Anu bestämde snabbt att försöka intervjua honom om hans upplevelser, för ett halvtimmes program som hon var i färd med att göra. Och så blev det att Jan-Erik Kjellberg försvann in i rummet de använde för intervjuer och nu ska det bli spännande att se och höra honom när programmet sänds.
Här, på presentbordet, ligger Jan-Erik Kjellbergs bok Barnet som ingen ville ha bredvid boken om Marskalken av Finland, Carl Gustaf Mannerheims liv, av Dag Sebastian Ahlander.
Om boken om Jan-Erik Kjellbergs liv:
Född 1924 oönskad, lämnad att dö, placerad i fosterhem, tillbakahållen, stundom älskad, ett resultat av kämpaglöd och tillfälligheter och med ett oerhört gott minne.
———-
Finska fortsättningskriget i Karelen och dess förödande effekter är skildrade av Jan-Erik Kjellberg, som tog värvning för strid vid fronten. Från den militära enhet författaren tillhörde, är han det enda ögonvittne, som ännu lever då boken ges ut.
