Se till att Kent och Pelle får den assistans de behöver och har rätt till!

Jag hjälpte en god vän med inredningen av en lägenhet nära Hornstull. Vi skulle handla lampor och verktyg och lite av varje och begav oss mot Hornstulls lilla galleria där det fanns en Clas Ohlson-butik. Vi kom dit och de första vi såg innanför dörrarna var Kent Malmqvist (till vänster) och Pelle Westerlund (till höger). Där satt de i sina rullstolsfarkoster, väl påpälsade i draget av den kyliga vinden som blåste in över dem varje gång dörrarna öppnades. Och det var flera gånger i minuten. I bakgrunden fanns assistenten Amina och hennes kollega vars namn jag inte uppfattade.

Vi stannade givetvis upp och började prata med dem, främst med Kent eftersom Pelle hade svårt att göra sig förstådd i tal. Men inte i skrift, visade det sig (se i slutet av texten). I bakgrunden fanns deras assistenter, två kvinnor tack vare vilka Kent och Pelle kunde sitta där i draget och tala för sin viktiga sak. De här männen har inga enorma resurser bakom sig, de har inga högljudda och starkt gåpåiga aktivistorganisationer som driver deras sak med samma kraft som till exempel olagligt härvistande afghaner har. De klarar inte att sittstrejka i månader på offentliga platser i landets stora städer, de är för sjuka och svaga. De har sig själva, sitt enkla handskrivna plakat och sina broschyrer från DHR, Delaktighet – Handlingskraft – Rörelsefrihet som har cirka 10.000 medlemmar över landet. Trots tre strokes, en TIA och cancer (Kent) och multifunktionsnedsättning (Pelle) visar de just Handlingskraft när de kräver att, som medborgare i landet, kunna utöva Delaktighet i samhället och ha åtminstone en del av den Rörelsefrihet som andra medborgare har och som de får med hjälp av sina assistenter. Som de och många andra nu riskerar att bli utan.

Klicka på logon för att komma till DHR:s hemsida.

DHR beskriver sig så här:

DHR agerar så gott de kan för att få ansvariga politiker och andra att ta det så vittomtalade ”ansvaret” för landets medborgare och skattebetalare och därmed också för dem som haft oturen att inte vara friska och kunna klara sig själva. Hur ett samhälle behandlar barn och på olika sätt handikappade, säger mycket om det och i Sverige blåser det allt kyligare, allt mer isande vindar kring bland annat den här stora gruppen i samhället.

Politikerna är nu som cirkushästar i sina bås, frustande, nervösa, ivriga att komma ut i manegen. De har redan startat valrörelsen och kommer att springa runt i en enda stor cirkus fram till valdagen i september 2018. De letar efter frågor att driva, att komma med löften om och att visa hur goda de är och hur väl de vill för att – givetvis – få så många som möjligt att rösta på dem och deras partier. Well, här är en viktig fråga som handlar om landets egna svaga och sjuka medborgare som politikerna tar resurser ifrån för att – eftersom grupper oundvikligen måste ställas mot grupper eftersom pengarna i skattekistan inte räcker till allt – bland annat ösa över före detta asylsökande som inte ens har rätt att vistas i landet eftersom de har fått avslag på sina asylansökningar. Pengar som självklart i stället borde ösas över Kent, Pelle och andra rörelsehindrade som ska ha rätt till Delaktighet – Handlingskraft – Rörelsefrihet i sitt eget land.

Jag talade med en representant på DHR:s kontor som var snabb att påpeka att ”vi ställer inte grupp mot grupp”. Det uttalandet förvånade mig storligen. Om jag representerade Kent, Pelle och de andra i en organisation som DHR, då skulle jag göra allt för dem jag representerar och inse att om jag inte ställer grupp mot grupp så är risken stor att jag sviker dem jag representerar eftersom pengarna som sagt inte räcker till alla ”grupper”. 

Medier, ni som bevakar afghanska mäns enormt uppbackade ”strejker” för att få stanna i Sverige trots att de inte har rätt till det:

Uppmärksamma nu den här gruppen (som vem som helst av oss kan komma att tillhöra vilket ögonblick som helst). Skriv, rapportera i tidningar, tv och radio om Kent och Pelle och alla andra som är helt beroende av assistans för att leva ett drägligt liv! Om ni rapporterar och uppmärksammar dem ens hälften så mycket och kraftfullt som ni gör vad gäller afghanska män som får och har fått avslag i asylprocessen, så lyssnar politikerna. Dessa människors rättigheter enligt samhällskontraktet håller på att minska så kraftigt att de inte längre kan leva ens i närheten så aktivt som vi andra. Att deras liv blir inskränkt och innehållslöst och att de inte kan utöva sina mänskliga rättigheter som alla andra svenskar.

Politiker, ni som fått medborgarnas förtroende att hantera deras inbetalda skatter, gör det som är rätt. Det som medborgarna förväntar sig av er oavsett vilket parti de och ni tillhör. För det här är inte rätt (ur DHRs öppna brev till partiledarna):

Varje vecka förlorar någon människa sin assistans och därmed sin frihet och självbestämmande över sitt egna liv, ett liv som ter sig självklart för er och de flesta andra. Men för oss blir inte livet en helhet i mötet med en handläggare på Försäkringskassan. Då blir vårt liv indelat i aktiviteter som räknas i timmar och minuter. Fragmenteringen, inte bara av grundläggande behov utan även andra personliga behov, har kommit att bli absurd.

Lyssna på Kent Malmqvist, stridbar och talför trots tre strokes, en TIA och cancer. Och skäms om ni kastar honom på sophögen!!!

Och läs Pelle Westerlunds text i Nollåttan 5/2017. Klicka på bilden för att förstora texten.

Läs också DHR:s öppna brev till partiledarna, daterat 30 oktober 2017. Ur texten:

Personlig assistans är helt nödvändig för att många av oss ska få våra grundläggande behov i livet tillgodosedda, som kläder på kroppen och mat i magen. Men inte bara det – personlig assistans handlar om rättigheter som ger möjligheter. Möjlighet att röra sig fritt när och var en vill. Möjligheten att följa med sin älskade hem på natten. Möjligheten att hänga med på AW efter jobbet. Möjligheten att hämta barn på förskolan och äta hämtpizza tillsammans. Möjligheten att få vara en människa. Helt enkelt.

© denna sajt. Vid ev citat, vänligen länka alltid till originalinlägget.