Tomma tunnor skramlar mest. Wanja Lundby Wedins uttalanden i AMF-härvan blir alltmer bisarra. LO-ordförandens prat om att hon är ”lurad” är direkt provocerande.
Det – och mycket mer – skriver Jan Almgren i SvD Näringsliv den 24 mars under rubriken ”Lurad” Wanja bara patetisk.
Ja, och i media vevas Wanja Lundby Wedins redan nu bevingade uttalande om och om och om igen:
Jag känner mig grundlurad. Jag är jätteupprörd. Jag känner inte igen att han skulle ha så mycket i pension.
De här orden kommer WLW att få äta upp resten av sitt liv. De orden kommer ingen att glömma. Så obarmhärtigt är medieklimatet, och det borde WLW veta. Men hon har sig själv att skylla, det är hennes eget val att svamla på detta sätt. Som om alla LO-medlemmar var korkade och likaså resten av folket som hör henne. Så maktberusad kanske hon är att hon tror att folk är just så dumma som hon behandlar dem. Hon tror att hon sitter i en egen klass och att hon är ”untouchable”. Men hennes egen dumhet i kombination med feghet kommer att bli hennes fall. Mjukt, förstås, men ändå. Och det man alltid kommer att minnas om LO-ordföranden, personen som satt i Socialdemokraternas VU, var ordförande i Europafacket ESP och satt i diverse styrelser, WLW blir:
Jag känner mig grundlurad. Jag är jätteupprörd. Jag känner inte igen att han skulle ha så mycket i pension.
Och Rachel Molin i satirgruppen Public Service får nu träna in de ointelligenta bortförklaringarna.