På Facebook spreds idag länken till en kolumn i DN STHLM som en löpeld bland alla oss som älskade Vickys Livs. Rubriken är Skånegatan kl 16.20 och texten är skriven av Claes Sjödin. Ett kort citat:
Jag tänker inte säga att det var bättre förr. Men det är något som saknas på Skånegatan och jag kan inte släppa tanken. Tänk att ännu en gång få köpa en banan och en drickyoghurt på Vickys livs. Och få lite extra hushållspapper.
Vi är många som aldrig glömmer Affe som så tragiskt och helt oväntat dog i maj 2006 vid 55 års ålder, hans bror Affe eller de andra ”figurerna” – inte minst den brokiga skaran kunder! – som fanns i och kring Vickys Livs på Skånegatan. Vickys Livs var en institution. Affe är en legend. Janne likaså, Bröderna Olsson, olika som natt och dag men underbara människor var och en på sitt sätt. Janne har jag en stark och nära vänskap med, Affe saknar jag varje gång jag rör mig kring Nytorget, vilket är i princip varje dag. Vissa människor gör intryck och avtryck i historien och bland sina medmänniskor bara genom att vara sig själva
Här finns historien om Vickys Livs. Vickys Livs – bröderna Olsson från 16 maj 2005. Den börjar så här:
Affe och Janne, Bröderna Olsson! Ni har alltid funnits, ni måste alltid finnas!
och slutar:
Affe och Janne är inte bara butiksägare och handelsmän, de är inte bara bröder och inte bara trevliga – Affe och Janne är kultur i ordets genuinaste och bästa bemärkelse. För deras skull kan jag t.o.m. tänka mig att, lite tyst, men dock, säga: ”Go Bajen, go!” Men ännu hellre: ”Go, Affe & Janne, go”!
Länkar till filmen (i tre tiominutersavsnitt) om Vickys LIvs och bröderna Ollson & Co finns i vänsterspalten här på bloggen.