Klicka på textrutan för att läsa och lyssna på inslaget i SVT.

Regeringen har – med anledning av att det i år är 100 år sedan ”demokratin fick sitt genombrott i Sverige” – gett en kommitté uppdraget att utveckla och stärka demokratin, och det görs bland annat med hjälp av seriefiguren Bamse.

Inpass: Vore det inte bättre att representanter för folket i riksdag och regering bara helt enkelt själva föregår med gott exempel? Tillämpar demokrati IRL, visar i ord och handling att det som står i regeringsformen – den grundlag som utgör grunden för demokrati, gäller:

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.

Kommentar: Det behövs inga uppfostringskommittéer för att folket ska veta vad demokrati är om folket ser och upplever demokrati i sin vardag och verklighet. Det behövs ingen pretentiös sajt och stor kommitté/personal under parollen Vår demokrati som ska:

…samla och engagera de krafter som stödjer demokratin som styrelseskick och uppmuntra att fler tar tydligt ställning och arbetar för att stärka demokratin.

Undran: Är det väldigt många  bland befolkningen i Sverige – att sådana finns, det vet vi, men är de många? – som är emot demokrati som styrelseskick? Är de så många nu, att regeringen har börjat oroa sig och därför tillsatt den här kommittén, som på sin sajt informerar att dess Deklaration för en stark demokrati är framtagen som:

…en del i vårt arbete med att etablera den nationell samlingen Vår demokrati – värd att värna varje dag.

Ja, det står så. Vid korrekturläsningen missade ett ”a” i ”nationell/a”. Inte så noga, tydligen. Dock: i en äkta demokrati är orden viktiga. Alla svenska medborgare (med ytterst få undantag) bör behärska landets officiella språk, svenska. Språket, som alltså ska vara gemensamt för alla som är medborgare i landet, måste också vara både nyansrikt och korrekt. Och ord ska användas i enlighet med den betydelse de har. Det är av stor vikt för att demokrati ska kunna existera.

Så får vi också veta vad Deklaration för en stark demokrati innehåller och som ”aktörer som undertecknar deklarationen” tar ställning för:

Alla människors lika värde, de grundläggande fri- och rättigheterna och rättsstatens principer

och avstånd från:

diskriminering, extremism, främlingsfientlighet, korruption och rasism.

Hittills inte mycket om ”demokrati”, mer någon sorts mischmasch av folkuppfostran och infösande av alla i en fålla där ovanstående ord redan är nästan heliga och ska kunna rabblas som ett rinnande vatten av alla, så som vi förr kunde rabbla Fader Vår. I folkuppfostringens Sverige har ”demokrati” kommit att innehålla allt möjligt annat än det som ordet ursprungligen faktiskt betyder. Ta till exempel det här med mantrat ”mänskliga rättigheter” i tid och otid.

Det påstås nu att bostad är en mänsklig rättighet. Jasså? Hur skulle det kunna vara det och enligt vem? I FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna talas om bostad som en ”social rättighet”, att ”det allmänna ska trygga rätten till bostad” (och annat). Men samhället är ju uppbyggt så att det åligger var och en som kan att försörja sig, och att själv ordna sin bostad. En bostad är inget man kan ställa sig utanför någon myndighet och kräva som en ”mänsklig rättighet”, särskilt inte om det handlar om att andra då tvingas maka på sig, tvingas längst ner i bostadskön och dessutom att bekosta boendet för personer som inte i demokratisk anda gjort allt för att skaffa arbete och ordna sitt eget boende. När detta sker kan de drabbade skötsamma, som arbetat, betalat skatt och skaffat sig en bostad eller stått i kö i tio år, med fog hävda att deras ”mänskliga rättigheter” har kränkts.

– Det är en mänsklig rättighet att må bra, säger Gabriel Wikström, nationell samordnare för Agenda 2030, i en intervju i Kvartal. Jasså? Vem har bestämt det? Och hur ska det gå till?

Demokratibegreppet håller på att bli – har redan bivit – en enda röra där folket ska uppfostras in i en och samma fålla. Det ska läras att tycka och tänka likadant och, i nåder, få den lilla slängen av demokrati som finns kvar, i form av att det får gå till valurnorna vart fjärde år. Och då få rösta på kandidater på listor som bestämts av partiledningarna och som folket inte har haft något inflytande över. I till exempel Finland, finns inga partibestämda kandidatlistor över personer som anses partiledningstrogna. Där kan och får folket fritt, i demokratiska val, rösta på precis vem som helst som ställer sig till förfogande.

Som jag ser det ter sig den här demokratikommittén – med hela elva anställda och dessutom två praktikanter – tämligen onödig i ett land där demokrati har påståtts råda i hundra år. Och det som står på deras sajt under Regeringsuppdrag är lika konstigt som mycket annat på sajten:

Målsättningen med satsningen är att främja en uthållig och levande demokrati i hela landet genom att stärka förutsättningarna för människor att i större utsträckning aktivt kunna delta i demokratin. Genom olika insatser avser regeringen främja deltagande och delaktighet i demokratin, öka kunskapen och stärka demokratins motståndskraft. Flertalet myndigheter har därför fått demokratiuppdrag av regeringen. Här (om alla bidrag som ska delas ut via MUCF… Min anm.) och nedan kan du läsa mer om uppdragen.

Kommentar: Begreppet ”demokrati” och ”demokratin” används i texten ovan på ett lite underligt sätt. Vad menas med att ”…människor i allt  större utsträckning aktivt kunna delta i demokratin”? Vilken ”demokratin” är det de ska delta i? Och hur?

Om ett land är demokratiskt på riktigt så är det demokratiskt. Då deltar ju alla och folket har mer att säga till om än att de en gång vart fjärde år får lägga en valsedel i en valurna. Då omfattas ju alla av den! I ett sant demokratiskt land behövs inte någon konstruerad ”demokratikommitté”. Man behöver inte ”genomföra demokratistärkande utbildningsinsatser” eller ”stärka och utveckla demokratiperspektivet” (”demokratiperspektivet”???), ”sprida pedagogiskt material som främjar elevers demokratiska förmågor och kunskaper om demokratin” etcetera.Eller Bamsetidningar!

Det idag många – allt fler och fler –  som inte längre ser Sverige som en demokrati utan mer av en demokratur (en skendemokrati), så nu ska uppfostrarna i regeringen försöka slå i folk att de ska få ”delta i demokratin” när det enda det betyder är att de ska in i regeringens fålla och tycka och tänka – helst också känna – så som den tycker är det enda rätta. Den som inte lyder är odemokratisk och det verkar i den svenska regeringens nytolkning av begreppet ”demokrati” innebära att man är: rasistisk, främlingsfientlig, emot mänskliga rättigheter, mot rättsstatens principer och kanske också möjligen och troligen nazist och fascist. För den, som inte håller med om det som regeringen i sitt uppdrag till den lydiga demokratikommittén rabblat upp ska innefattas i dess tolkning av begreppet ”demokrati”, den är inte för demokrati. Alltså inte för den svenska regeringens tolkning av begreppet. Och det går inte för sig att tänka och tycka annorlunda i den diktatoriska svenska varianten av ”demokrati”.

Sist, men inte minst, så har man tagit hjälp av den tecknade figuren Bamse, som så många andra också använt sig av. Detta för att ”sprida kunskap och humanistiska värderingar” till barn.

Kommentar: Det verkar vara rätt många som ska vara med och ekonomiskt dela på den här ”Vår demokrati-kakan”.

Till slut: Här är ett ypperligt exempel på hur odemokratiskt det är i det demokratiska Sverige att tänka, tycka, agera på annat sätt än som påbjuds från dem som kapat och gjort om ”demokratibegreppet”, beskrivet i en krönika av Mattias Lindberg i Bulletin:

Kritik av svenska coronastrategin – allvarligt hot mot demokratin

 

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till detta inlägg.