Jag hörde ett panelsamtal i SR P1-programmet God morgon, världen, söndagen den 29 maj (publicerad redan 26 maj 2016). Så här utspann sig samtalet mellan programledaren och en av panelesterna, Karin Pettersson, Aftonbladet:
Programledaren säger:
– Markägaren ska inte längre behöva identifiera dem som bor otillåtet på marken för att flytta på dem, kom utredaren för illegala bosättningar och markavhysningar fram till i veckan. Det ska också bli billigare för markägaren att begära avhysning.
Och ställer frågan till panelen:
– Jag undrar: har vi löst problemet med illegala bosättningar och markockupationer nu?
Svaret – eller snarare icke-svaret, från Karin Pettersson, Aftonbladet, är märkligt. Hon säger ordagrant:
– Nej, frågan är fel ställd. Det löses inte. Problemet med illegala bosättningar är ju problemet med djup, djup fattigdom och hundraåriga historier av slaveri och utanförskap och det löser vi inte med ett lagförslag om att det ska bli lättare att avhysa.
Jag tycker att det är bra i sig , jag tycker inte att vi ska låta parallellsamhällen växa fram i Sverige, permanenta parallellsamhällen. Men det är nåt konstigt med debatten som helt har skevat över från de djupare, svårare frågeställningarna om hur vi löser – gemensamt inom EU – den här svåra fattigdoms- och diskrimineringsproblematiken till att bli små tekniska problem som handlar om att vi ska liksom putta bort folk. Vi har alldeles för få härbärgen i Sverige, vi har för dåliga idéer när det gäller social inkludering och det handlar bara nu om de här liksom batongdelarna. Jag säger inte att förslaget är fel, men som sagt var…
Programledaren avbryter inte Petterssons resonemang, som till största delen inte alls hör ihop med den fråga hon, programledaren, ställt. Annars brukar programledarna ju ofta vara snabba med att återföra dem som svävar ut till ämnet. Här handlade det ju inte alls om vilka ockupanterna är och vilken bakgrund de har och hur synd det möjligen är om dem och att de har varit utsatta för ”hundraåriga historier av slaveri och utanförskap” (?) eller vad EU ska, kan och bör göra eller inte. Det handlade uttryckligen om markägarens (alltså markägarens) rätt att få personer, som utan tillåtelse uppehåller sig på hans privata mark – och gör åverkan och skada på den dessutom – avhysta med samhällets hjälp.
Undrar vad den här markägaren – och många andra – tycker om att Karin Pettersson översittaraktigt nedlåtande kallar det han utsattes för, för ”små tekniska problem som handlar om att vi ska liksom putta bort folk”?
Stig fick ingen hjälp när bolägret blev kvar
Det tog åtta månader för Stig Lundström att bli av med det bosättningsläger som etablerats i hans skog. Åtta månaders resultatlösa kontakter med polis och kronofogde och ett skräpberg som bara växte.
– Det spelar ingen roll vem som ställer upp en husvagn. Det är inte tillåtet med fri camping och när det sker så måste samhället ställa upp. Nu gör det inte det, jag som markägare står helt ensam och så kan det inte fungera. Det måste bli en ändring och vi måste ha samhällets stöd, säger Stig Lundström.
Varför lät programledaren Pettersson ”svara” på något hon inte hade frågat om och som inte alls var uppe till diskussion?
Tillägg
En bloggläsare skriver:
Karin Pettersson anger förslavandet av romer som en anledning till att inte avhysa dagens romska ockupanter. På sajten Vår romska historia kan läsas att romerna blev fria på 1860-talet.
Wikipedia: ”I Östersjöprovinserna upphävdes livegenskapen under Alexander II, i övriga Ryssland efter långvariga förberedelser först 1861.”
I Asien – särskilt i Mellanöstern – förekom slaveri in på 1900-talet. I Nordafrika anses slaveri fortfarande förekomma. I Sverige hölls slavar på medeltiden, dock avskaffades träldomen av Magnus Eriksson redan 1335.