Ur ett referat från Migrationsöverdomstolen 2 juli 2020
Den 3 oktober 2012 förklarade Migrationsverket JY vara alternativt skyddsbehövande. Den 22 mars 2019 beslutade Migrationsverket att återkalla hans alternativa skyddsstatusförklaring. Som skäl för beslutet angavs bl.a. följande. JY har avtjänat ett fängelsestraff om ett och ett halvt år för människosmuggling i Tyskland.
I Sverige förekommer han under 14 avsnitt i belastningsregistret. Vid tre tillfällen har han utvisats på grund av brott.
Vid en sammantagen och kumulativ bedömning finns det synnerlig anledning att anta att han har begått sådana grova brott att han ska uteslutas från att anses vara alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 c § andra punkten utlänningslagen (2005:716).
Kommentar: Så långt känns det nästintill solklart att den utländska medborgaren, som begått mängder av brott i såväl Tyskland som Sverige, bland dem det grova brottet människosmuggling, som dömts, som avtjänat sitt straff, ska få sin skyddsstatusförklaring återkallad och att han ska utvisas ur Sverige. Han förekommer, som av ovan stycke framgår under 14 avsnitt i belastningsregistret och har vid tre tillfällen redan utvisats på grund av brott.
Vidare i referatet av Migrationsöverdomstolens referat:
Migrationsdomstolen lade JY:s egna uppgifter om det brottet till grund för bedömningen. Med beaktande av det straff han fått i Tyskland samt mot bakgrund av att gärningen utförts mot ersättning och under förhållandevis organiserade former samt rört ett större antal personer bedömde domstolen att brottet var att anse som grovt.
Men. Vi befinner oss i DHS, Den Humanitära Stormakten, humanitär i varje fall mot brottslingar från andra länder. Grova brott, mängder av brott, tre gånger utvisad till trots resonerar Migrationsöverdomstolen, i ett, som ovan angivits, prejudicerande avgörande som följer:
JY har dömts för ett stort antal brott i Sverige. Han är även dömd i Tyskland för bl.a. människosmuggling. För att han ska anses utesluten från att vara alternativt skyddsbehövande krävs emellertid att åtminstone ett av dessa brott är grovt. Detta framgår av ordalydelsen i 4 kap. 2 c § första stycket 2 utlänningslagen.
Inte något av de brott som JY dömts för i Sverige är av sådan svårighetsgrad som krävs för att han ska uteslutas från att anses som alternativt skyddsbehövande. Vad gäller den människosmuggling som JY dömts för i Tyskland har underinstanserna hänvisat till JY:s egna uppgifter och ett utdrag ur European Criminal Records Information System, ECRIS.
Resultatet av det hela blev följande prejudicerande avgörande i Migrationsöverdomstolen:
Migrationsöverdomstolen upphäver underinstansernas avgöranden, utom vad avser ersättning till det offentliga biträdet, och visar målet åter till Migrationsverket för ny handläggning.
Kommentar: Läs noga och notera att mängden brott i Sverige är stor, men vägs inte in. Inte heller att det grövsta brottet begåtts inom EU, i ett EU-land, nämligen Tyskland. Detta visar att det är i det närmaste riskfritt att begå hur många brott som helst i Sverige – och att ha begått hur grova brott som helst i andra EU-länder – DHS värnar om och sänder signaler till kriminella människor från andra länder som inte tillför landet annat än skada, rädsla, otrygghet och kostnader.Det är uppenbart i och med detta prejudicerande avgörande från Migrationsöverdomstolen.
Tillägg några timmar efter publicering av ovan text, för säkerhets skull så att ingen missar det:
Det här är således så som Migrationsöverdomstolen bedömt och avgjort frågan och det är vad Migrationsverket och migrationsdomstolarna nu har att följa. Ett prejudicerande avgörande i högsta instans blir praxis. Det handlar således inte om något enskilt, udda fall utan Migrationsöverdomstolen har beviljat prövningstillstånd till ledning för den rättstillämpning som sedan ska följas. Och det är landets främsta jurister som har skapat prejudikatet.