Vi var på Vietnams ambassad idag. Jag kan för tillfället, av olika anledningar, inte berätta om vad som hände där. Det enda jag idag kan säga är: Kafka. Kafka i kubik och Kafka i kvadrat. Sedan får var och en tolka det som den vill. Men fortsättning följer, absolut. Om inte förr så om några dagar. Titta in på bloggen då och då och scrolla neråt om ni inte varit inne på några dagar…
Vad jag däremot kan berätta idag är att mitt samtal med en av beslutsfattarna hos Migrationsverket ( i Thanhs och Hoas ärenden), slutade med att det inte på något sätt är Migrationsverkets ansvar eller ”fel” att de inte har någonstans att bo och inga pengar att leva för. Det är, enligt beslutsfattaren, helt och hållet deras eget fel för att de har ”omöjliggjort ett återvändande” genom att till sin ambassad uppge att de är asylsökande i Sverige (de borde ha ljugit och sagt ”turist”…) och genom att de, enligt Migrationsverket, inte företett identitetshandlingar och, i det ena fallet också enligt verket, inte har angett korrekt identitet.
Jag framhöll att verkets påstående att vietnameserna ”omöjliggjort ett återvändande” ju faktiskt innebär att verket självt erkänner att det är omöjligt för dem att återvända och att det ju då, de facto, föreligger hinder för verkställighet. Oavsett omständigheterna, oavsett om det skulle vara så att de själva omöjliggjort ett återvändande. För i lagen stadgas att man ska se till de faktiska förhållandena. Om det finns faktiska verkställighetshinder så ska dessa tas i beaktande oavsett hur de uppkommit. Verkställighetshinder är verkställighetshinder.
Det hela slutade med att beslutsfattaren framhöll att det ändå är deras eget fel att de inte återvänt. På frågan om vad som nu ska hända med dem fick jag inget annat svar än att de måste ordna så att de kan åka tillbaka till Vietnam. Ingen har ansvar för dem, det finns ingen uppgift om vare sig handläggare inom Migrationsverket eller kontaktperson inom Polisen (om det är Polisen som av någon anledning ska verkställa en avvisning). Thanh och Hoa befinner sig i ett Ingemansland och ingen – ingen! – med makt och ansvar bryr sig.