En snabb reaktion från Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard på Twitter på regeringens senaste påhitt mot en lätt kamouflerad ”amnesti” för afghanska män (enstaka kvinnor) som inte har asylskäl. Som inte har några lagliga skäl enligt det som ansetts vara ”asylrätt” och som anges i utlänningslagen. Någon ”gymnasieinvandring” har, såvitt känt, aldrig funnits som begrepp i svensk utlänningslag.
Remissen är utsänd den 23 november. Remissvaren ska ha inkommit den 27 november. Knappt fyra dagars remisstid – är det rekord? Finns det ingen minimitid stipulerad för remissvar gällande viktiga ändringar i lagar och förordningar? Har regeringen verkligen laglig rätt att göra så här? Moraliskt är agerandet i varje fall inte rätt.
Regeringen skriver i sin presstext:
I promemorian föreslås en ändring i förordningen (2016:850) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige som innebär att en tidsbegränsad anställning som är avsedd att vara under minst ett år från beslutstillfället ska kunna ligga till grund för permanent uppehållstillstånd enligt 17 § lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Förslaget lämnas mot bakgrund av det arbetsmarknadsläge som utbrottet av covid-19 har gett upphov till.
Förordningsändringen föreslås träda i kraft den 3 december 2020.
Kommentar: Regeringen har alltså satt ihop en förordningstext med expressfart, skickat ut den på remiss den 23 november (för syns skull, ingen tror väl att eventuella negativa påpekanden kommer att beaktas) med svarstid senast 27 november. Och den 3 december ska förordningsändringen träffa i kraft. 23 november – 3 december = åtta arbetsdagar. Har en förordningsändring någonsin tidigare drivits igenom på åtta dagar inklusive remissrunda?
Klicka på textrutan för att läsa hela promemorian.
Ur själva promemorian, som alltså ska remissbesvaras på några dagar, under rubriken ”Nuvarande ordning”:
Enligt 17 § den tillfälliga lagen finns en möjlighet att bevilja permanent uppehållstillstånd när ett tidsbegränsat uppehållstillstånd har löpt ut, om utlänningen kan försörja sig genom inkomster från anställning eller näringsverksamhet.
———-
Bestämmelsen omfattar även personer som har haft ett uppehållstillstånd som har tidsbegränsats eller beviljats enligt gymnasieregelverket.En förutsättning för att beviljas permanent uppehållstillstånd är att personen har fyllt 25 år eller har fullföljt en gymnasieutbildning eller motsvarande, en yrkesinriktad utbildning som syftar till att underlätta etablering på arbetsmarknaden och som ges inom ramen för ett introduktionsprogram i gymnasieskolan, eller en sammanhållen yrkesutbildning inom den kommunala vuxenutbildningen eller den särskilda utbildningen för vuxna. Om inkomsterna kommer från en anställning ska anställningen ha anmälts till Skatteverket och lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor får inte vara sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
I förarbetena till 17 § har regeringen bl.a. uttalat att kravet på att kunna försörja sig bör vara uppfyllt om det finns regelbundna inkomster som tillgodoser utlänningens eget uppehälle inklusive kostnaden för egen bostad och kan förväntas göra det under en längre tid.
Kommentar: Luddigheten som präglat hela det här närmast cirkusliknande Nya gymnasielagen-området manifesterar sig på många olika sätt. Här ovan till exempel kan man ju undra vad följande egentligen betyder; hur en migga har kunnat tolka det när han eller hon fattat beslut:
…att kunna försörja sig bör vara uppfyllt om det finns regelbundna inkomster som tillgodoser utlänningens eget uppehälle inklusive kostnaden för egen bostad och kan förväntas göra det under en längre tid.
En migga snabbkommenterar:
”Bör”? Varför inte ”ska”? Och ”under en längre tid” – vad menas med det? Några månader? Flera år?
Det är helt sanslöst! Det är ju i praktiken en amnesti. Sedan är problemet här och nu att överhuvudtaget alls få en anställning. Begränsningar i möjligheterna att anställa folk – och då dessa personer som konkurrerar om jobben med redan arbetslösa svenskar – beror ju på att intäkterna är låga i många branscher. Individen skall ju visa nu att han har en inkomst framöver, inte om ett år. Och varför skulle ett företag kunna anställa lättare på ettårskontrakt än på tvåårskontrakt eller tillsvidare om företagen blöder nu på grund av Corona?
Vidare under rubriken ”nuvarande ordning”:
Migrationsverket har i ett rättsligt ställningstagande (RS/017/2020) uttalat att det inte bör vara aktuellt att bevilja permanent uppehållstillstånd på grund av en anställning som är avsedd att vara under kortare tid än två år framåt från beslutstillfället. I ställningstagandet har Migrationsverket också uttalat att om den åberopade anställningen är en subventionerad anställning ska ansökan avslås.
Kommentar: Migrationsverket talar om ”två år från beslutstillfället”, regeringen ändrar nu det till ett år:
Med anledning av det skärpta läget på arbetsmarknaden som utbrottet av covid-19 har gett upphov till bör det under rådande omständigheter vara tillräckligt om utlänningen har en tidsbegränsad anställning som är avsedd att vara under minst ett år från beslutstillfället för att han eller hon ska anses kunna försörja sig. En bestämmelse med den innebörden bör införas i den tillfälliga förordningen.
Det är jättebråttom för regeringen att se till att så många icke asylberättigade får en chans att stanna här:
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Skälen för förslaget och bedömningen: Förordningsändringen bör träda i kraft så snart som möjligt. Det kan antas finnas ett antal personer som omfattas av den föreslagna förordningsändringen som har fullföljt sin utbildning innan sommaren och vars uppehållstillstånd snart löper ut. Förordningsändringen bör därför träda i kraft den 3 december 2020.
Förordningsändringen ska, om inte något annat särskilt föreskrivs, tillämpas vid prövning som sker från den dag då den träder i kraft. Det finns inte något behov av övergångsbestämmelser.
Läs gärna hela promemorian!
Denna så kallade Nya gymnasielag är ett haveri inom det som ses som nästintill heligt: ”asylrätten”. Ett gummiband som kan tänjas hur långt som helst. En till lag förklädd amnesti för dem som finns kvar här fem år efter att de kom och flera år efter att de fick avslag på sina asylansökningar. Regeringen har agerat maktfullkomlig och lekt en oseriös lek med lagstiftningsinstrumentet på ett sätt som knappast anstår en rättsstat.
Klicka på textrutan för att ta del av vilka myndigheter som regeringen valt som remissinstanser. Men också följande instanser:
• Ensamkommandes förbund.
• Asylrättscentrum
• Flyktinggruppernas riksråd
Vad har dessa mer och mindre aktivistiska instanser med landets lagstiftning och förordningar att göra?
Tidigare text i serien ”Nya gymnasielagen verkar vara lite som ett gummiband”
• Nya gymnasielagen verkar vara lite som ett gummiband del 1 – 12 november 2020