Läs först del 1 och del 2 i denna miniserie!
Här tackar utrikeskorrespondenten för Migrationsverkets uppmärksamhet. Inget fel i det, tvärtom! Givetvis ska man tacka för att ha blivit så extra väl bemött av en statlig myndighet och ingen skugga faller på utrikeskorrespondenten. Skuggan faller på Migrationsverket på det sätt jag skriver om i del 2, nämligen att verket brukar vara tydligt med att man inte låter sig påverkas av media.
Om man nu ändå bryr sig om ärenden som tas upp i media: gäller det då på samma sätt för alla? Att Migrationsverket, när de uppmärksammar ett fall i media så hör de av sig till den det gäller för att ge råd och tips?
En sak som förvånar är att utrikeskorrespondentens fru – enligt honom i hans tackbrev – har fått svenskt medborgarskap, som det verkar direkt. Är det en extra service i det här speciella (?!) fallet eller är det kanske ett missförstånd från utrikeskorrespondentens sida? Så snabbt brukar det väl inte gå att få svenskt medborgarskap – om man inte är idrotts- eller skidstjärna eller liknande, förstås (Ludmila Engkvist och Antonina Ordina, bl..a.).