Migrationsverket bedömer i sitt nya rättsliga ställningstagande att säkerhetsläget i Afghanistan är oförändrat jämfört med 2019. Verkets rättschef Fredrik Beijer:

De förändringar vi ser utifrån aktuell landinformation är inte så långsiktigt säkra att de leder till en annan bedömning än i det förra rättsliga ställningstagandet från januari 2019. Vi har analyserat den nya landinformationen och utifrån den bedömt att säkerhetsläget i stort sett är oförändrat. Det betyder att den rättsliga styrningen gentemot verksamheten som handlägger afghanska asylärenden också lämnas oförändrad.

Han säger vidare:

Utifrån källorna kan vi allmänt konstatera att det just nu råder en försiktigt nedåtgående trend när det gäller antalet civila offer för konflikten i landet, även om bilden varierar mellan provinserna. Samtidigt har antalet konfliktrelaterade våldsamma händelser ökat. Bilden är splittrad. Vi kan inte dra några säkra långsiktiga slutsatser om vare sig förbättringar eller försämringar.

Reflektion: De personer som inte befunnits ha asylskäl och som har fått avslag på sina asylansökningar minst två, ofta ännu fler gånger, kommer knappast att ges någon “amnesti” i Sverige, för något sådant finns ingen laglig eller annan grund. Asylprövningen ska respekteras; lagar och regler som gäller för asylsökande i Sverige ska givetvis omfatta också afghanska medborgare.

Klicka på textrutan för att läsa hela det rättsliga ställningstagandet.

Om internflykt sägs bland annat:

Internflykt för personer som saknar nätverk kan vara relevant och rimligt framförallt till städerna Kabul, Herat eller Mazar-e-Sharif för arbetsföra och friska vuxna män och vuxna par utan barn. Om ett fungerande nätverk finns på internflyktsorten kan internflykt även komma ifråga för andra grupper.
———-
När en person som innehar statusförklaring och tidsbegränsat uppehållstillstånd ansöker om förlängning av uppehållstillståndet aktualiseras frågan om eventuell återkallelse av statusförklaringen.
———-
En ansökan om asyl ska som utgångspunkt prövas mot det land där den sökande är medborgare. Det saknar betydelse om det var länge sedan sökanden bodde där eller om sökanden bott i ett annat land under lång tid. Om den sökande inte tidigare har haft någon hemvist i Afghanistan, eller inte gjort sin hemvist sannolik, ska skyddsbehovet prövas mot hela landet. Frågan om internflykt aktualiseras inte då.
———-
Hazarer och shiiter, inklusive ismailiter, bedöms inte ha ett generellt behov av skydd exempelvis mot ISKP ( Islamiska staten Khorasanprovinsen) eller på grund av säkerhetsläget i Afghanistan.

När det gäller riskprofiler anger Migrationsverket att:

Det måste alltid göras en framåtsyftande bedömning i det enskilda ärendet av om risken för personen ifråga att utsättas för förföljelse har gjorts sannolik.

Vidare ur det rättsliga ställningstagandet, om barn (det vill säga personer under 18 år):

Migrationsöverdomstolen har i domen MIG 2017:6 ansett att ett barn utan nätverk, som saknar lokalkunskap om Afghanistan och som varken har föräldrar eller annan släkt som kan skydda och hjälpa barnet i Afghanistan, är särskilt sårbart. Mot bakgrund av detta och med beaktande av den mycket svåra situationen för barn i Afghanistan − och att barn är särskilt utsatta för både våld och andra allvarliga övergrepp − ansåg domstolen att barnet var att anse som alternativt skyddsbehövande i enlighet med 4 kap. 2 § första stycket 1 första ledet utlänningslagen. Domstolen lägger tonvikten på att det är den sammantagna effekten av de individuella omständigheterna som gör barnet ifråga särskilt sårbart.

I domen MIG 2018:6 uttalar sig domstolen om och i så fall i vilken mån omständigheter som i praxis bedömts medföra behov av internationellt skydd för ett barn, också kan anses skyddsgrundande för en person som fyllt 18 år. Huvudfrågan i målet var om förhållandena i Afghanistan innebar att sökanden i målet, som var en ung vuxen man, kunde anses skyddsgrundande på samma sätt som för ett barn i enlighet med avgörandet MIG 2017:6. Domstolen konstaterade att bestämmelsen om barnets bästa i regeln i 1 kap. 10 § utlänningslagen inte kan tillämpas analogt för en person som är över 18 år. Vidare gäller att en del former av illabehandling är barnspecifika och därmed inte skyddsgrundande för vuxna.
———-
I MIG 2018:16 konstaterade domstolen, gällande en ung vuxen afghan som inte bedömdes ha skyddsbehov, som enligt egen uppgift kom till Sverige i mitten av tonåren och som hade vistats i Sverige i nästan tre år, att den anpassning sökanden fått till Sverige inte innebar att det förelåg synnerligen ömmande omständigheter enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen i ärendet.

Omständigheterna i ärendet innebar inte heller sammantaget att det förelåg synnerligen ömmande omständigheter enligt samma regel. Domstolen prövade även frågan om utvisningen stred mot något svenskt konventionsåtagande. I denna fråga konstaterade domstolen att sökanden aldrig hade haft uppehållstillstånd i Sverige. Att sökanden, som relativt ung, vistats här i nästan tre år som asylsökande kunde inte anses tillräckligt för att han skulle ha etablerat ett sådant privatliv som avses i artikel 8 Europakonventionen. Utvisningen stred inte mot något svenskt konventionsåtagande.

Vad gäller bedömning av internflykt anger Migrationsverket bland annat:

Även om inre väpnad konflikt får anses råda i respektive provins är risken för civila att drabbas av skyddsgrundande behandling i dessa städer inte så hög varför ett internt flyktalternativ kan vara relevant. Om det bedöms relevant i det enskilda ärendet kan andra provinshuvudstäder också komma i fråga.
———-
Enligt Migrationsverkets bedömning är varken den säkerhetsmässiga eller den humanitära situationen sådan i Kabul, Herat eller Mazar-e-Sharif att internflykt till dessa städer i allmänhet inte skulle vara relevant eller rimligt för någon etnisk grupp. En individuell bedömning i ärendet måste göras.
———-
Migrationsverket anser, mot bakgrund av EASOs bedömning och tillgänglig statistik och landinformation, att varken säkerhetssituationen eller den humanitära situationen i Kabul, Herat eller i Mazar-e-Sharif har försämrats i sådan omfattning att städerna inte längre skulle kunna utgöra ett relevant och rimligt internt flyktalternativ.
———-
Migrationsverket gör bedömningen att internflykt inte är ett relevant eller rimligt alternativ för ensamma kvinnor eller vuxna personer med särskilda behov på grund av den särskilda utsatthet de befinner sig i, när de saknar ett familjenätverk bestående av åtminstone en vuxen arbetsför man som kan anses ha förmåga att ge varaktigt stöd och hjälp på internflyktsorten.

Beträffande praktiska verkställighetshinder avseende barn utan vårdnadshavare sägs i det rättsliga ställningstagandet:

För ensamkommande barn som har föräldrar eller släkt i Afghanistan ska Migrationsverket redan i grundprövningen inleda efterforsknings- och återföreningsarbete med föräldrar eller andra anhöriga, samt utreda och ta ställning till mottagandemöjligheterna i hemlandet. Det föreligger ett praktiskt verkställighetshinder enligt 12 kap. 3 a § utlänningslagen i de fall en familjemedlem, en förmyndare eller en väl lämpad mottagningsenhet inte kan ta emot barnet.

Om det finns ett praktiskt verkställighetshinder på grund av avsaknad av ordnat mottagande är utgångspunkten att den sökande beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 11 § utlänningslagen. Detta eftersom hindret inte kan anses vara bestående när sökanden är 14 år eller äldre då verkställighetshindret endast torde bestå fram till dess barnet är 18 år. Huvudregeln vid icke bestående verkställighetshinder är att man ska fatta ett avvisnings- och utvisningsbeslut.

Om återvändande sägs i det rättsliga ställningstagandet bland annat:

Afghanska medborgare har i stort sett rätt att resa och bosätta sig i alla delar av Afghanistan. Möjligheterna att resa på huvudleder i Afghanistan kan dock begränsas av säkerhetsincidenter. Flygtrafiken är relativt väl utbyggd. Det finns fyra internationella flygplatser i landet; Kabul, Mazar-e-Sharif, Herat och Kandahar. Utöver dessa finns flera flygplatser för inrikesflyg spridda över landet.

Och om nya omständigheter anges:

Ett förändrat säkerhetsläge, vilket även kan påverka resvägen, är sådana nya omständigheter som kan motivera en ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen.

Ovan har endast korta utdrag under ett antal olika rubriker publicerats. Var och en som önskar ta del av hela texten kan med fördel läsa det knappt 28-sidiga dokumentet genom att klicka på textrutan högre upp.

En del statistiska uppgifter från Migrationsverket:

 

© denna sajt.