En migga sammanfattar ganska väl i två enkla meningar vad kontentan borde ha varit i den 32-sidiga NKU-rapporten:

Om man förordar korta utredningstider, kortfattade beslut och har mest nyanställd personal så blir det inte bättre resultat än så här. Vi har ju speedat upp hanteringen avsevärt, och ”fort” och ”väl” följs sällan åt.

I rapporten, som omfattar asylärenden som Migrationsverket har fattat beslut i 1 maj -30 september 2016 finns bland annat följande kapitelrubriker:

– hantering av brister i bevisningen
– jämställdhetsintegrering
– kärnan i asylbeslutet

Redan där känns det konstigt. Och det här gör inte heller att man tycker att det verkar helt seriöst:

Tisdagen den 11 oktober hölls ett kalibreringsmöte där deltagarna diskuterade sig fram till en samsyn om hur frågorna i checklistan skulle tolkas och besvaras.

Men en massa människor har under en tid ändå varit sysselsatta med detta så här följer lite av vad mer de gjort. Om ensamkommande barn, som man fortfarande i Sverige envisas med att kalla minderåriga asylsökande:

6.4.6.   Barn
Analysgruppen konstaterar att asylutredningarna som rör ensamkommande barn överlag håller en bra kvalitet. Besluten om ensamkommande barn håller ungefär samma kvalitet som beslut om vuxna. Antalet beslut där den sökandes ålder justerats till vuxen var för få för att vi ska kunna ange statistik för dem, men det förekommer ett antal ärenden där bevisvärderingen vid bedömningen av ålder är diskutabel.

”Håller en bra kvalitet”!? Är det ett exempel på den ”goda kvaliteten”, att uppåt 14.000 minderåriga anses behöva genomgå åldersbedömningar medan de flesta inte alls åldersbedömts hittills? Hur kan man då påstå att ”asylutredningarna överlag håller en bra kvalitet? Och vad sägs om nedan tweet samt den här texten på bloggen, skriven redan för sju år sedan:

En del har egna familjer (fru och barn) i hemländerna och här tror man att de är barn…

En enastående slutsats, som knappast kräver någon kommentar, inleder ett av avsnitten:

6.2.2. Hantering av brister i bevisningen

När utredaren noterar att det finns brister i berättelsen som rör kärnan i asylbeslutet krävs alltså att man ställer följdfrågor.

Men en del av fortsättningen i den här märkliga texten gör det dock. Kräver en kommentar, alltså:

I de fall utredaren misstänker att tillförlitligheten brister i den sökandes uppgifter bör utredaren fundera på om dessa brister har någon betydelse för klassningen eller utgången av ärendet. Kommer man fram till att så är fallet är det nödvändigt att gå vidare med följdfrågor. Om inte behöver bristerna inte utredas. Om man väljer att utreda vidare är det viktigt att den asylsökande med hjälp av sitt offentliga biträde får möjlighet att förklara de brister som utredaren har identifierat.

Kommentar: Migrationsverket får gärna förklara varför miggorna i första hand ska ”fundera på om dessa brister har någon betydelse för klassningen eller utgången av ärendet” när de misstänker att tillförlitligheten i den asylsökandes uppgifter brister. Vore det inte mer korrekt att ta reda på varför vederbörande antingen av någon anledning inte kan styrka sina uppgifter på ett trovärdigt och seriöst sätt eller varför vederbörande undanhåller fakta och/eller ljuger. Att många asylsökande ljuger är enligt miggorna vanligt (jag stötte själv på mängder av lögner som asylombud under 15 år).

Fast ordet ”ljuger” får, enligt miggor, inte användas, det kan kränka den som ljuger (!). Men nog borde man väl, som i andra rättsliga sammanhang, i första hand utreda de faktiska förhållandena och inte ”fundera på om dessa brister har någon betydelse för klassningen eller utgången av ärendet”? Det är ju faktiskt en mycket, mycket stor sak att beviljas uppehållstillstånd i Sverige med allt vad det innebär. Och varje uppehållstillstånd innebär en stor påfrestning och enorm kostnad för det svenska samhället. Utom förstås i de få fall där den som getts uppehållstillstånd snabbt börjar arbeta och försörja sig själv, är bäst att tillägga för att förekomma kommentarer kring det.

Det minsta en rättsstats befolkning – som genom sina skatter ska bekosta det hela – kan begära, är att varje fall utreds mycket noga och att där påstådda uppgifter inte går att styrka eller det finns misstanke om ”att tillförlitligheten brister i den sökandes uppgifter”,  asylansökan avslås.

När det gäller asylutredningarna skriver Migrationsverket i sin NKU:

6.1. Asylutredningarna

En väl genomförd asylutredning är grunden för ett rättssäkert asylbeslut.

No arguing there. Och vidare:

En mycket viktig, och i många fall den enda, bevisningen i asylärenden är den asylsökandes muntliga berättelse.

Kommentar: Det är här det blir knepigt. Och mycket svårt för många av de snabbt nyanställda, helt oerfarna på just asyl- och migrationsområdet. Vad Migrationsverket framhåller här är både viktigt och helt korrekt, men det betyder inte att verket självt lever upp till det:

Den som arbetar med asylutredningar behöver framförallt ha goda kunskaper i intervjuteknik och god landkunskap.

Kommentar: Hur man ska kunna ordna detta är svårt att säga. Många miggor har berättat – också här på bloggen – om problemen med de nyanställda som inte sällan har orealistiska förväntningar på sitt uppdrag och i början vill ”rädda flyktingar” men sedan blir desillusionerade när verkligheten slår emot dem och de inte så ofta träffar några riktiga flyktingar. Många stannar bara en kort tid på Migrationsverket och hinner inte få ”goda kunskaper i intervjuteknik och god landkunskap”.

När det gäller asylsökande från främst Syrien (men också Eritrea), tycks Migrationsverket anse att det är okej att frångå kravet på individuell prövning, och säger bland annat:

Analysgruppen anser att utredningarna i ärenden där det finns en presumtion för uppehållstillstånd i Sverige, som ärenden med asylsökande från Syrien och Eritrea…

Och vidare:

När det gäller asylsökande från Syrien är det till exempel viktigt att fråga om följande för att senare i asylbeslutet kunna ge rätt klassning (flykting eller alternativt skyddsbehövande). (Och härefter radar analysgruppen upp en del frågor. Min anm.)

Att Migrationsverket inser (!) att det ändå ska göras – såsom lagen anger – individuella prövningar, framgår av att de använder ordet ”presumtion”, men det sägs på ett sätt som gör att beslutsfattande miggor kan tro att ”presumtion” = självklart uppehållstillstånd. Och att det enbart är fråga om ”rätt klassning”. Så är det ju inte.

Det finns de ”syrier”/”eritreaner” som inte har skydds- eller flyktingskäl, till exempel för att de de facto inte alls är syrier/eritreaner. Eller om de är syrier/eritreaner som inte kommit direkt från Syrien/Eritrea utan till exempel har tagit sig hit efter tre år i Turkiet eller redan har uppehållstillstånd i något annat europeiskt land men tycker/tror att Sverige är ett generösare och bättre land att bosätta sig i. I de här fallen föreligger förstås inga asyl- eller skyddsskäl. Så man bör inte ”presumera” någonting utan göra det lagen stadgar att man ska göra: utreda varje ansökan individuellt.

Den nationella kvalitetsuppföljningen, NKU, är 32 sidor lång. Den är omöjlig att här kommentera i varje detalj men inte på något sätt omöjlig att läsas av för den som är intresserad och vill göra egna observationer. Därför uppmanas var och en som vill veta mer att ta del av rapporten, se längre ner.

Avslutningsvis några lösryckta citat ur Migrationsverkets NKU-rapport, några meningar/stycken som sticker ut, med kommentarer direkt efter en del av meningarna/styckena:

I många asylutredningsprotokoll är de språkliga bristerna så pass stora att det är svårt att följa med i dokumentationen och förstå vad den sökande har sagt.

Granskningen visar att utredaren i många fall hade behövt spela en mer aktiv roll i utredningssamtalet för att alla frågor ska bli besvarade.

Resultatet av granskningen visar att utredarna inte tillräckligt, med hjälp av olika frågor, täcker in de frågor som är centrala för asylbeslutet.

På frågan om utredningarna skett efter ärendets beskaffenhet (1.1) bedömde analysgruppen att 53 % av utredningarna uppfyllde kraven.
Kommentar: OBS! Detta är allvarligt – i 47 % av fallen har utredningarna alltså inte skett efter ärendets beskaffenhet!)

Alltför många av de granskade besluten, 40 %, lever inte upp till språklagens krav på ett vårdat, enkelt och begripligt språk. Men det är inte i första hand den språkliga utformningen utan de bristfälliga motiveringarna som utmanar begripligheten.
Kommentar: Detta är också allvarligt. Särskilt att det inte i första hand är den språkliga utformningen utan de bristfälliga motiveringarna som utmanar begripligheten. Mycket allvarligt både att språket inte håller och att motiveringarna är bristfälliga.)

Id-utredningarna har genomgått en tydlig förbättring jämfört med tidigare enhetsvisa uppföljningar.
Kommentar: Bra att något blivit bättre!

Som tidigare sagts så kan var och en som är intresserad själv läsa det dokument som här kommenterats. Det är alltså Migrationsverkets egen rapport, skriven av representanter för Migrationsverket självt och därmed inga ”fake news” som man kan/bör avfärda.

Klicka på bilden av rapporten för att komma till texten.

© denna sajt.