Läs först artikeln i Svenska Dagbladet: Myndigheterna motarbetar varandra i asylärendena (30 mars 2017) och sedan min text Rörigt och snårigt på asylområdet – särskilt vad gäller ensamkommande som är, eller säger sig vara, minderåriga. (30 mars 2017). För lite mer om ”rörigheten”, läs också Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder (18 mars 2016) och

Det är glädjande att personer som läst artikeln i tidningen hör av sig med feedback och synpunkter, då vet den som skriver att texten på olika sätt berör och får en del att tänka, andra att försöka hitta något att klaga på och kritisera. En del förstår vad det är jag vill ha sagt i min text, andra gör det också men låtsas som de inte gör det för att kunna kritisera och ”gnälla” och ytterligare en kategori läsare missförstår helt enkelt, men utan baktankar eller illvilja. Jag ska ge några exempel på vilka reaktioner som flutit in. Och för att ingen ska vara rädd för att höra av sig till mig så håller jag mig till min egen ”etiska regel” att inte uppge skribenternas namn här på bloggen. Jag har aldrig gjort det utan de berördas tillstånd och kommer aldrig att göra det. Dock passar jag på att säga att jag uppskattar att de absolut allra flesta som skriver gör det i eget namn och gömmer sig inte bakom något alias. Så. Här är några exempel på feedback och kommentarer:

Jag har läst dina böcker och din sajt. Du uttrycker dig nyanserat och får därför skriva i SvD. Bra jobbat

Och:

Tack för den artikeln! Tur att sådana granskare som du finns, men man frågar sig hur kan sådant få fortsätta som du beskriver.

Var finns de verklighetsnära politikerna? Vart håller vårt samhälle på att ta vägen? Medieeliten strävar ju inte efter objektiv kunskap. Man vill istället vara sann mot sig själv och det politiskt korrekta.

Och:

Tack för ledaren om asylinvandring. Följ gärna ärendet.

Vi sitter som pensionärer vid köksbordet och finner Den Sanna Lösningen: Vi emigrerar, och söker asyl – som minderåriga.

Och:

Jag brukar tänka lite ibland att ponera att kriminalvården bestämmer sig för att de måste göra en egen bedömning av om ett livstidsstraff ska tidsbestämmas:

”Nej vi vägrar släppa ut personen enligt vår bedömning har tingsrätten i Örebro gjort fel bedömning”.

Jag vet självklart att det är helt olika saker med brott och straff jämfört med bistånd enl SoL och asylprocessen, men ibland måste man sätta saker i andra sammanhang för att förstå bättre.

Det finns ju fortfarande inget riktigt prejudikat på det här området, som jag ser det. I och för sig är det inte mycket vett och sans i hela den här frågan överhuvudtaget, som det borde vara i en rättsstat.

Fortsättning följer. Bland annat med text från personen som avslutar sitt mejl så här, som jag uppfattar det, medvetet missförstående:

Blir det som du vill så är det större risk att ett barn tvingas bo bland vuxna i något av Migrationsverkets boenden utan nattpersonal (ofta långt bort ifrån den lilla tryggheten den unge hunnit etablera), än att en 18-åring blir kvar på sitt HVB-hem fram till dess att beslutet vunnit laga kraft.

Länk till texten Med anledning av min artikel i Svenska Dagbladet den 30 mars 2017, del 2. – 2 april 2017.

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.