Här finns mina tidigare texter om Maria Elementarskola.
Märta Franson är en legendarisk skolmänniska. Hon föddes i augusti 1926 och har vigt 63 (sextiotre!) av sina 86 år åt Maria Elementarskola. Hennes gärning och hennes betydelse för tusentals och åter tusentals svenskar är odiskutabel: hon har, genom sin skola (jag säger ”sin” eftersom Maria Elementar är Märta Fransons skola!) gett dem alla en mycket god grund att stå på och på riktigt och inte som en klyscha: lärt dem för livet.
Om Märta Franson och hennes livsverk och gärning kan man bland annat läsa i jubileumsboken som gavs ut när skolan fyllde 100 år, 1985: Minnen från tio decennier och även i ”Smöris” och jag – Märta Fransons memoarer. Båda två är fascinerande och respektingivande publikationer som spänner över 125 år, från 1885 då Maria Elementarskola grundades, till idag. Och halva den tiden har alltså Märta Franson varit skolans starka kvinna! Utan henne hade skolan aldrig överlevt de oerhört tuffa åren då dåvarande regeringar gjorde allt – och då menar jag allt – för att sätta stopp för ”den där privatskolan”. Läs de två böckerna, de är oerhört spännande och absolut väl värda att läsa!
Märta Franson har förresten också, tillsammans med en f.d. elev Casper Ljungdahl, skrivit och gett ut en grammatikbok som borde användas av alla skolor i Sverige – kunskaperna i svenska språket blir snabbt allt sämre bland svenskarna själva, för att inte tala om grammatiken, som är nödvändig för att lära sig behärska både sitt eget modersmål till fullo och även andra, främmande språk. Märta Franson, som alltid värnat om det svenska språket och velat att alla elever ska lära sig god och korrekt svenska, och Casper Ljungdahl har gjort ett stort och viktigt arbete när de skrev och sammanställde den här grammatikboken!
Det finns så många fantastiska berättelser om Märta Franson ”trollade” med ytterst lite pengar. Hur skolan under alla år fram till att skolpengen infördes (1992?) inte mottog en enda krona från stat eller kommun, utan finansierades av terminsavgifter (den var då alltså helprivat) och donationer och gåvor som Märta Franson ihärdigt och envist ansökte om från alla möjliga håll. Jag har själv varit ordförande i föreningen Maria Elementarskolas vänner och har många gånger lyssnat på Märta Fransons färgstarka och fantastiska berättelser om hur hon gjorde allt för att överleva och för att skolan skulle överleva. Som att hon körde taxi på nätterna och även spelade piano i barer för att få in pengar till Maria Elementar. Och som att hon under åratal levde på ärtsoppa på burk, bara tog ut 1.000 kronor i månaden i lön och levde snålt på de pengarna och på sin fars pension under den tid han levde och de hade gemensamt hushåll. Alla pengar gick till att driva skolan, det var det viktigaste för Märta Franson: att skolan överlevde.
Jag skulle kunna skriva mycket om denna fantastiska, med dagens mått mätt helt osannolika, människa och hennes ibland rent övermänskliga kamp för sitt livsverk. Men mer kan man alltså läsa i böckerna som jag rekommenderar ovan. Och jag rekommenderar dem verkligen!
Tyvärr har Märta Fransons omdöme, precis som alla andras, sviktat ibland. Ganska ofta, till och med. Alltså personomdöme. Hon har alltid varit – och är än idag – en envis ”vet-bäst-själv”-person. På gott och ont. Mycket på gott, kanske mest. Men i dagens konsensus-Sverige, ett Sverige som ser helt annorlunda ut än för 63 år sedan när Märta Franson började sin lärar- och sedermera rektorsbana, är det helt andra kvaliteter och helt andra andra egenskaper som man måste titta efter hos dem man anställer på nyckelpositioner, än då. Och man kan heller inte enväldigt anställa och avskeda lite hipp som happ utan måste följa mängder av lagar och regler som inte fanns vare sig för 60, 50, 40 eller ens 30 år sedan, men som finns nu.
Den turbulens och de bråk på skolan som sedan en tid pågått och nu eskalerat och blivit allt värre och större, är inte värdiga den här gamla fina skolan. Det är heller inte rätt att Märta Fransons eftermäle ska präglas av detta; hon är värd att bli ihågkommen för så väldigt mycket annat som riskerar att överskuggas av alla slitningar. Och någon annan än Märta Franson kan inte föra den här gamla skolan vidare, med all den tradition och det arv den bär på sedan 1885. Därför är min absoluta åsikt och min synnerligen seriösa uppmaning, i absolut allra största välmening, till Märta Franson:
Lägg ner Maria Elementarskola! Nu!