I artikeln ”Rosengårds problem är hela Sveriges” på Aftonbladet Debatt kan man läsa att
Skohandlaren Suat Cicek i Malmö kräver ett stopp för all invandring, tills alla som redan har kommit hit hittat en plats i det svenska samhället.
Skohandlaren skriver vidare:
Det är viktigt att komma ihåg att situationen här på Rosengård inte bara är Rosengårds problem, det är hela Sveriges problem. Utan den flyktingpolitik som bedrivits skulle man inte ha haft den situation som vi har – varken på Rosengård, i Rinkeby eller i andra tungt belastade bostadsområden.
Trots att Sverige inte har resurser att ta hand om alla som kommer hit, fortsätter vi att fylla på med nyanlända flyktingar. Det är som om Sverige försökte visa hela världen att vi är duktigast av alla. Vi brukar skryta med att vår flyktingpolitik är ”generös”, men i slutändan menar jag att den politiken är ett svek, både mot dem som ska bygga ett nytt liv och mot det svenska samhället.
I åratal har jag – och miggorna – skrikit oss hesa om att Sverige ska sluta bevilja asyl åt människor som inte styrker sin identitet, nationalitet eller ens sina eventuella asyl- eller skyddsskäl. Alla medier och så gott som alla politiker och hela regeringen har slagit dövörat till. Låtsats som det regnar. Inte sett elefanten i rummet. Vägrat erkänna att kejsaren är naken.
Notera: 94 procent av alla dem, som söker ”asyl” i det generösa Sverige gör det utan id-handlingar eller visar upp förfalskade sådana. NITTIOFYRA PROCENT!!! Bland dem finns givetvis personer med skyddsskäl, men absolut inte så många som nu beviljas detta. Det har miggorna slagit larm om så många gånger att de nästan inte orkar göra det mer. För ingen lyssnar ju! Man bara – som skohandlaren Suat Cicek skriver – fortsätter att fylla på med nyanlända som söker asyl (inte flyktingar, få av dem är just flyktingar). Det vill säga i första hand personer som vill ha ett bättre liv i Sverige, i andra hand en del som – om de talade sanning och styrkte sin identitet, vilket 99 procent kan göra om de vill – har behov av och rätt till skydd – tillfälligt eller permanent.
I Norge och Finland, med nästan identiska utlänningslagar som Sverige, har det visat sig att ca 65 procent av alla id-lösa unga som påstår sig vara under 18 år och främst säger sig vara från Somalia (även om de aldrig satt sin fot i landet) eller som säger sig vara från Afghanistan (även om de aldrig satt sin fot i landet) i själva verket är vuxna, dvs över 18 år. I Sverige har miggorna inte fått ifrågasätta när en man som ser ut att vara 26, 28 år gammal, säger att han är 15 år eller 17 år. I själva verket får miggorna aldrig påstå att någon ljuger överhuvudtaget, besluten ska fattas snabbt och till stor del på vad den, som vill in i Sverige, berättar i sin fabricerade asylhistoria och i sin falska identitet och nationalitet.
Såväl jag själv som miggorna har också sagt samma sak som skohandlaren i Malmö:
Om Sverige hade varit ett företag skulle landet ha gått i konkurs. För om man väljer att ge människor bidrag till deras försörjning måste man också kunna ställa krav så att de här personerna kan komma samhället till nytta, lära sig språket, integreras och hitta en vettig försörjning.
Ingen har lyssnat. Men kanske – kanske? – lyssnar fegpolitikerna och fegregeringen och fegmedierna nu, när en ”utrikes född som går till jobbet” (ping Ullenhag & Reinfeldt som svänger sig med att ”600.000 utrikes födda går till jobbet” titt som tätt) uttalar sig! Troligen, eftersom vad alla dessa fega är allra mest rädda för är inte att Sverige går över styr utan att någon av dem skulle kunna komma att etiketteras ”rasist”, ”främlingsfientlig” eller ”islamofob” vilket man ju lätt blir i Sverige om man kritiserar vad en ”utrikes född”, även kallad ”nysvensk” eller ”utomeuropeisk invandrare” säger.
Läs – i pappersform eller ladda ner som e-bok – miggornas berättelser om asyleriet under fyra år (2008-2o11)! Den kan beställas här och fick en stark recension i Dagens Juridik. Bland annat:
Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.
Uppföljaren, miggornas berättelser 2012-2013, kommer i februari 2014.