I en artikel i tidningen Resumé rasar författaren Björn Ranelid mot att begreppet författare missbrukas:
"Kallar man Magdalena Graaf och Carolina Gynning för författare, då vill jag inte vara författare längre".
Jag håller med Björn Ranelid till 100 procent. Att anlita skrivhjälp (spökskrivare och folk som kollar och rättar ens text när man själv inte kan uttrycka sig tillräckligt väl i skrift) är en genre för sig. Man är definitivt inte "författare" för att man som Linda Rosing har "släppt en bok" (hennes egna ord). Att "släppa en bok" är inte författeri, det är just att ha "släppt en bok" eller, det mer korrekta uttrycket som man bör känna till om man skriver en bok: "att ge ut en bok".
Jag har själv gett ut en bok och har till 100 procent skrivit den själv. Men att kalla mig "författare" är mig fjärran. Jag har gett ut en bok som jag har skrivit själv. Skriver jag två böcker själv så har jag gett ut två böcker. Ges tre böcker ut som jag skrivit själv så börjar jag fundera på om jag kanske snart kvalar in som "författare". Troligen känns det mer rätt att kalla mig det när jag (själv) har skrivit fyra böcker eller fler.
Folk som "släpper böcker" är folk som släpper böcker. Inte författare.