Klicka på textrutan för att läsa debattartikeln.
Nu har Sveriges mest överskattade hög-chefsperson, Dan Eliasson, poppat upp och skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter där han uppfinner hjulet efter att ha konstaterat att:
Den senaste tidens attacker har passerat alla gränser.
Dan Eliasson. Foto Lars Hedin
Han har nu, den 28 december 2017, kommit på det som de allra flesta andra har vetat nästan sedan urminnes tider, att i Sverige är det
för lätt för kriminella att komma undan.
Han har också kommit på att
angreppen på blåljuspersonal måste straffas hårdare.
Och skriver om att det gångna året varit tufft för svensk polis och nämner bland annat terrordådet på Drottninggatan och en kraftig ökning av det dödliga skjutvapenvåldet, och skriver (som om det vore något nytt) att:
Vid sidan av det finns tecken på att brottsligheten börjar öka igen. Nationella trygghetsundersökningen från Brå visar att sexualbrott, misshandel, bedrägerier och andra brott ökar i samhället. I flera fall syns redan ökningen i statistiken över polisanmälda brott. Det är en oroande utveckling som kräver ytterligare insatser.
Som vanligt är det som skrivs och sägs från RPC-hållet i det stora hela mest snömos. Allt har varit känt under lång tid, inget har förändrats till det bättre: tvärtom så blir det bara värre och värre. Inte minst är det ju vansinnigt att ett tidigare rättssäkert och civiliserat Sverige ligger i topp bland alla EU-länder vad gäller sexualbrott! Grova, vidriga, djuriska grupp- och gängvåldtäkter utförda av män från, eller med bakgrund i, asylsökarländer där kvinnosynen ofta är vedervärdig, är nu så vanliga att när det rapporteras om dem så är det vardagsmat. Det har också varit känt under lång tid att mängder av dödsskjutningar, granatattacker och de brutalaste våldsbrotten ökat i takt med att Sverige, utan identitetskontroller och utan tillräcklig värdering av asylhistorierna (många köpta hos ”asylresebyråer”) släppt in hundratusentals män (främst) som uttalat ordet ”asyl” och därmed säkrat att de kan vistas här i evigheters evighet, om de så önskar. För knappt någon utvisas ju, ens när det slås fast att han inte har rätt att vara här. I ett land där man kan ha flera olika identiteter och kan stanna kvar illegalt så länge man själv vill och straffen är löjligt låga och fängelserna är bekväma, frodas och växer kriminaliteten. Och till ett sådant laglöst land söker sig människor som vet att det bara är att stiga in och ta för sig – Polisen hinner/får/vågar/klarar inte att ingripa och folket, allmänheten, lever kvar på handhjärtestadiet.
Jag har tidigare föreslagit att svensk polis ska göra studieresor till Finland för att kanske ta till sig åtminstone något från ett land där brottsuppklarningsprocenten är skyhög jämfört med i Sverige och där en överväldigande majoritet – 96 procent – av finländarna i en undersökning i oktober 2016 (Polisbarometern) svarade att de har stort eller mycket stort förtroende för polisen. Det finns nog en del att lära sig i ett land med så högt förtroende bland allmänheten och där man tar sina uppgifter på största allvar, även om den finländska mentaliteten och sisun givetvis inte kan överföras till ett folk med en helt annan mentalitet.
FINLAND
