När nu omkring 80 procent av tillfrågade finländare i undersökningar som gjorts säger sig vilja se den nuvarande presidenten Sauli Niinistö omvald, så  torde de övriga sju kandidaterna kanske inte ha så där enormt stora chanser att väljas till det ämbetet. Men skam den som ger sig och den finska sisun förnekar sig inte, alla ger sig in i kampen om att bli Finlands president med gott humör.

Hufvudstadsbladet, liksom också andra medier i Finland, uppmärksammar givetvis presidentvalet och just den finlandssvenska tidningen har en intervjuserie där alla åtta presidentkandidaterna presenteras. Den 2 januari 2018 var det Svenska Folkpartiets kandidat Nils Torvalds (för övrigt pappa till Linus Torvalds, mannen bakom operativsystemet Linux) som presenterades i en lång artikel med rubriken Torvalds förnekar skrämseltaktik. Här några utdrag ur artikeln som i sin helhet kan läsas här:

Klicka på kampanjbilden för att läsa mer om Nils Torvalds.

Nils Torvalds nisch är att han är den enda kandidaten som propagerar för att Finland ska ansluta sig till Nato. Trots marginella gallupsiffror hoppas Torvalds supportrar innerligt att Natokortet ska ge utdelning på målrakan.
———————
Torvalds eget parti SFP har sedan ett och ett halvt år tillbaka partibeslut på att Finland bör bli medlem i Nato och han fick stor uppmärksamhet då han som den enda presidentkandidaten i höstas gick ut med att Finland i brådskande ordning bör gå med i försvarsalliansen. Men här på restaurangen i Nagu som främst verkar vara fylld av lokala SFP:are är det inte alla som håller med honom om att Finland ska ansluta sig till Atlantpakten. Pargasfullmäktigeledamoten Mikael Holmström kritiserar sin partikamrat.

– Varför tror du att Ryssland vill komma åt Finland? Jag tycker att du ägnar dig åt skrämseltaktik, kritiserar Holmström och Torvalds tvingas försvara sin ståndpunkt.

– Jag har aldrig sagt att Ryssland vill åt Finland eller ens de baltiska staterna som har en betydande andel ryska invånare. Men vi har en oberäknelig granne och det måste vi beakta.
———————
Torvalds ungdomsförflutna som radikal kommunist tycks inte vara ett oöverskådligt hinder, åtminstone inte för de väljare som kommer fram och talar med honom under dagen. För att skingra eventuella frågetecken tar han ställvis upp saken på eget initiativ, som till exempel under förmiddagen vid universitetet.

Här erkänner han genast i början av sitt anförande att han i ungdomen var ”en hård marxist” och hör till dem som har läst alla tre delarna av Marx Kapitalet. Och inte nog med det; han har också läst Marx tredelade Teorier om mervärdet på originalspråket tyska.

Den politiska omvändelsen från att ha varit övertygad kommunist till att bli den liberala tvivlare han är i dag skedde successivt från och med slutet av 1970-talet berättar han för studenterna i Åbo. Torvalds säger att han läste sig fri från marxismen, främst genom att förkovra sig i historia. I den här vevan kom han underfund med vikten av att det finns ett medborgarsamhälle, något som varken existerade då han studerade i kommunistpartiets skola i Moskva på 70-talet eller när han senare som Yles utsända på 90-talet följde med samhällsutvecklingen i Ryssland.

I en annan artikel om Nils Torvalds inför presidentvalet, under rubriken Torvalds – besserwisser på gott och ont, skriver Hufvudstadsbladet bland annat (läs hela artikeln här):

Nils Torvalds intellektuella framtoning är samtidigt hans största styrka och svaghet. Personlighetsdraget gör att vissa upplever honom som fascinerande och spännande medan han i andras ögon snarast framstår som arrogant. Han är väl medveten om att han är en karismatisk person som väcker känslor.
———————
En av Torvalds styrkor som samtidigt är en brist hänger ihop med att han upplevs som intellektuellt överlägsen.

– Nicke vet mer än många andra och han är en beläst och kunnig person. Men det här gör också att han lätt framstår som arrogant. Vore jag hans politiska mentor skulle jag försöka tona ner de här dragen eftersom han riskerar framstå som en överlägsen besserwisser.