I min OP-ED-artikel – Hur många ensamkommande barn är vuxna? – i Svenska Dagbladet den 5 oktober, skriver jag om de stora skillnaderna mellan Sverige och övriga Norden vad gäller konstaterad förekomst av vuxna asylsökande som säger sig vara minderåriga.
En migga skriver:
Det skulle vara intressant att veta hur de miggor som jobbar med ”ensamkommande barn” tycker att Sachsska Barnsjukhuset i Stockholm har skött de medicinska åldersbedömningarna.
Migrationsverket slöt avtal med sjukhuset för att tillmötesgå Socialstyrelsens rekommendationer om att i tveksamma fall först låta en pediatriker undersöka det ensamkommande, asylsökande barnet, och om pediatrikern anser att barnet kan vara vuxet så bör tandröntgen och handledsröntgen genomföras. Hur har det fungerat. Jag har frågat men inte fått svar.
Häromdagen stötte jag på ett fall där Migrationsverket hade erbjudit den asylsökande handledsröntgen strax innan avtalet med sjukhuset slöts. Handledsröntgen visade att den sökande var minst 19,9 år gammal. Men avtalet med Sachsska Barnsjukhuset gjorde att svaret från handledsröntgen inte räknades utan den sökande skickades till sjukhusets pediatriker som utan omsvep och utan vidare kontroller konstaterade att den sökande var ett barn…
Kommentar: Obegripligt. Om man sätter detta farsartade förfarande i relation till hur professionellt och lagenligt åldersbedömningar verkar göras i de övriga nordiska länderna, framstår de ytterst få bedömningar som görs i Sverige som ett stort, kostsamt, obehagligt och farligt skämt.
Uppmaning: Ni miggor som kan svara på frågan ovan: ”Det skulle vara intressant att veta hur de miggor som jobbar med ’ensamkommande barn’ tycker att Sachsska Barnsjukhuset i Stockholm har skött de medicinska åldersbedömningarna” får gärna höra av er. Med garanti om anonymitet, som alla miggor som skriver här har.