En migga skriver:
När det gäller generaldirektören Dan Eliassons Vision (”Migrationsverkets vision är ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.”) så vet jag inte varifrån den kommer. Migrationsministern tycks inte dela den, inte heller migrationsdomstolarna. Fast: om vi följde den här Visionen till punkt och pricka så skulle väl inga ärenden hamna i domstolarna eftersom alla då skulle beviljas PUT redan hos oss.
Sedan, när det gäller främlingspass (FP) så kan jag förstå poängen med att de som tas emot som s.k. kvotflyktingar får ett FP, endast giltigt för inresan till Sverige. Dessa människor hämtas från UNHCR:s läger i olika länder och trots att de inte har asylskäl alla gånger så kan det finnas andra skäl (mer av politisk-humanitär art) som gör att Sverige (och även andra länder) tar emot dem. De saknar ofta pass och id-handlingar och de kan ha vistas i lägren väldigt länge.
Men det finns ingen som helst anledning att ge dem ett nytt FP när de väl kommit till Sverige. Jag har träffat många av dem som snabbt efter att de fått PUT kräver att få FP och som menar på att de absolut måste resa någonstans, trots att de nyligen kommit till Sverige och det är meningen att de ska börja ett nytt liv här, lära sig svenska, skaffa jobb etc. Men då är det bröllop någonstans eller så måste man besöka hemlandet där man inte varit på länge (men som man i asylprocessen påstod sig inte kunna återvända till och som man hade så starka skäl att frukta att man beviljades uppehållstillstånd, försörjning, bostad och allehanda bidrag) och det tar för lång tid att ansöka om pass hos den egna ambassaden etc.
Och framför allt: Varför ska vi ge FP åt asylsökande som inte är ”kvotflyktingar” utan säger sig komma från Somalia eller Eritrea, forna Sovjet, Afghanistan etc och som beviljats PUT av olika anledningar? Varför? De visar inte ID-handlingar och vi vet inte alls vilka de är. Det är antingen vi på Migrationsverket eller också migrationsdomstolen som beviljar dem PUT, men det finns ingen som helst anledning för oss att bevilja dem FP. De som saknar flyktingskäl (de allra flesta) kan faktiskt gå till sin egen ambassad och skaffa pass. Flyktingar får resedokument. Somalier har ingen ambassad att gå till men man måste ändå starkt ifrågasätta varför de ska beviljas FP. Om de rest hit på grund av krig och umbäranden och sagt sig absolut inte kunna återvända, så verkar det en aning märkligt att de skulle behöva resa någonstans igen i synnerhet som de är helt utblottade och till och med ansökan om FP har betalats av socialen! Jag får inget svenskt EU-pass om jag inte kan visa vem jag är och jag får inte heller socialbidrag för att betala mitt pass eftersom mitt resande inte prioriteras om jag är socialbidragstagare.
Folk skulle bara veta hur många FP som anmäls försvunna eller borttappade! Man säljer sitt FP helt enkelt och sedan kräver – och får – man ett nytt. Som man också säljer, om man inte använder det själv för att åka till hemlandet. Vilket oftast inte är det land som står i FP. Om man exempelvis hittat på att man är ett ensamkommande barn från Somalia och fått PUT och FP fast man egentligen är en vuxen man från Kenya med ett eget kenyanskt hemlandspass kan det vara så här. MIG fattade misstankar om att ”barnet” faktiskt inte var ett barn och dessutom kom från Kenya och inte från Somalia. Men någon språkanalys fick inte göras (i enlighet med den snabba hanteringen och Visionen). PUT beviljades och FP likaså.
