Det har skrivits och talats en del om att antalet asylsökande inte minskat trots att de flesta gränser i Europa är stängda och att det är nästintill omöjligt att ta sig till Sverige för att söka asyl. Ändå är asylsökarsiffrorna fortsatt nästan lika höga som tidigare år. I mars i år ansökte 1.481 personer om asyl i Sverige, i mars 2019 var antalet asylsökande 1.778, i mars 2018 var det 1.568 och i mars 2017 1.582. Ingen större skillnad således i år, jämfört med tidigare år då ingen pandemi härjat och stängt gränser och försvårat att ta sig ända upp till Sverige för att just här söka asyl.
Varifrån kom de, mitt under Corona-pandemin? Och vilka är de 43 personer som sökt asyl i mars och angett att de är minderåriga? Hur har de tagit sig till Sverige? Ensamma, dessutom, genom det stängda Europa?
Väldigt många är förundrade och förstår det inte. För mig är det inte ett dugg konstigt. En migga har uttryckt det väldigt tydligt och klar. Jag publicerar det han skrev till mig häromdagen:
Angående det faktum att antalet asylansökningar varit nästan konstant trots flygstopp och stängda gränser i EU
Det har ju spekulerats kring varför antalet som söker asyl inte har minskat, utan varit i det närmaste detsamma som de tre senaste åren. Det borde knappast vara någon större gåta för den som har den allra minsta kunskap om invandringen i Sverige. Den som följt med om hur det sett ut på det här området under många år vet att det finns ett okänt antal utomeuropeiska personer i landet som lever här olagligt i det som numera kallas ”Skuggsverige”. Enligt beräkningar allt mellan kanske 80.000- 100.000 människor, kanske betydligt fler. Människor som antingen bara vandrat rakt in i landet utan att ge sig till känna på många år utan levt här olagligt och ”arbetat”, försörjt sig svart, alltså olagligt och som vi inte vet något alls om. Men också människor som redan gått igenom asylprocessen, fått avslag, stannat kvar illegalt men lämnar in asylansökningar om och om igen, trots att de alltså redan fått sin sak prövad, avslag och beslut om utvisning.
Det torde inte vara en särskilt kvalificerad gissning att det nu är detta ”Skuggsverige” som träder fram, personer som kommit för att arbeta svart och int haft för avsikt att ge sig till känna för myndigheterna. Förrän nu, när deras svartarbeten sopats bort i Coronakrisen.
Många, till exempel uzbeker, reser ju också in i EU på viseringar från Baltikum och kuskar sedan runt och jobbar svart lite här och där. Inte minst i Sverige. Det finns med stor sannolikhet många människor som rest in på diverse turist- och besöksviseringar och kvarstannat i EU och jobbat. Nu har deras levebröd, deras svarta försörjningsmöjligheter, försvunnit och då söker de asyl istället. Så den förväntade minskningen neutraliseras av denna grupp.
Alla i ”Skuggsverige” är ju som sagt inte bara de med lagakraftvunna utvisningsbeslut, utan många har ju aldrig funnits i systemet för att de aldrig gett sig till känna, aldrig sökt asyl eller uppehållstillstånd.
Att Sverige skulle ha haft en skytteltrafik med folk som kommit hit direkt med flyg är ju knappast särskilt troligt.
Kommentar: Vad händer när/om ännu fler av dessa invånare i ”Skuggsverige” börjar söka asyl, än de som gjort det i mars? Hur ska den eventuella anhopningen av ansökningar, som i många fall kommer att vara uppenbart ogrundade, hanteras? Dyra asylprocesser, boende, dagpenning, sjukvård, utbildning – det blir enorma kostnader. Hur långt sträcker sig Sveriges i sin syn på ”rätten att söka asyl” som något av det nästan mest heliga man kan tänka sig? Kommer svenskarna satt acceptera att fortsätta att skattebekosta det svenska migrationshaveriet?
Lästips
• Finns det beredskap i Sverige för det okända antalet – kanske hundratusen – människor som vistas illegalt i Sverige? – 21 mars 2020. Ur texten:
Finns det någon beredskap kring vad som händer kapacitets- och säkerhetsmässigt när coronaviruset börjar spridas och resultera i smittobärande och insjuknade personer bland det okända antalet – utifrån myndigheternas uppskattningar kanske 100 000 – som vistas illegalt i Sverige?