En migga apropå bedrägerierna (miggor sålde uppehållstillstånd och -rätter) i Malmö och en hel del annat:
Förvånad? Inte jag!
Och där small det i plåten igen! Kollegor i Malmö har drygat ut lönen genom att delta i en av de mest lukrativa svarta verksamheterna som finns jämte narkotika och sexhandel. GD skyndade sig att säga att vi på golvet inte ska känna något obehag. Frågan är vad han säger till alla våra chefer och experter? Och han kan ju inte missa dem, för vi har så många att det snart är svårt att räkna dem och än svårare att kunna lista ut varför de måste uppträda i legioner. Alla dessa pärmbärare som tillber guden LEAN – och som beordrar oss att göra detsamma.
Kvalitet och innehåll rosade inte precis marknaden innan vi alla började dansa runt guden Baal – förlåt LEAN! – men det som fanns försvann likt barnet med badvattnet när vi konverterade till den nya religionen. Ibland ser teammötena på asylprövningsenheterna – möten som ska äga rum varje morgon – ut som väckelsemöten där en begeistrad talare ska få fotfolket att sälja så många biblar som möjligt under dagen eller få in så mycket kollekt som möjligt. Borta är länderkunskapen och utredningstiderna med de asylsökande följer en matris som anger ett visst antal timmar och minuter.
Cheferna berömmer sig av att ändringsprocenten i domstolarna är så låg. Ja, tacka den nye guden LEAN för det – vi driver ju bara det som är så stensäkert att en juridikstuderande skulle klara det. Förlåt, juridikstuderande skulle nog inte vilja vara med. De har säkert lärt sig att vi ska syssla med sannolikhetsbedömningar i asylproceduren – medan LEAN säger att vi bara har tid för antaglighetsbedömningar.
Tillståndsenheterna som sysslar med familjeanknytningar har nästan helt övergått till utredningar via egenhändigt ifyllda formulär. Och har en beslutsordning som betyder att ungefär 90 procenten eller ännu mer av ärendena tas av en ensam handläggare! Chefer har bland annat till uppgift att få bort så många muntliga utredningar som möjligt. Dessa enheter har också en makalöst låg ändringsprocent i domstolarna – för de tar också bara det som är stensäkert. Vad de – cheferna alltså – däremot inte vill tala så mycket om är att domstolarna återförvisar vart fjärde mål för förnyad utredning…
Och kom ihåg vad som redan inträffat i den nye guden LEANs namn – och för all del i en del apostlars namn också. Det krävdes uppmärksamhet i media och 2 ½ år för de enheter som sysslar med arbetstillstånd att inse vikten av lite enkla kontroller – de hade inte behövt skylla på lagstiftningen! För det är inte så svårt att exempelvis kontrollera om pass är äkta, eller om det verkligen är vettigt att en liten kiosk ska ha flera anställda, eller om ”arbetsgivaren” faktiskt driver en verksamhet eller är försatt i konkurs, eller om en nystartad firma verkligen har råd att avlöna några släktingar. Svårt är det inte. Men vår gud tillät det inte. För det tar ju tid!
När det gäller tillstånd för studerande var det likadant ända tills lagstiftaren införde terminsavgifter. Kontrollera om den sökande verkligen har en bakgrund som passar för universitet och högskola i Sverige? Absolut inte, det får väl någon annan göra! Minns ni Uppdrag Gransknings program om städarna som arbetade för slavlöner nattetid på Burger King? De var alla officiellt studerande vid höga lärosäten i Sverige. Fast de hade ju aldrig börjat där. Och enligt LEAN fanns det ingen anledning att höra med universiteten om de faktiskt hade påbörjat sina studier.
Att ha en differentierad utredningsnivå beroende på om en som söker uppehållstillstånd kommer från ett land med en levnadsstandard liknande vår eller om han kommer från ett land där människor är villiga att betala sexsiffriga belopp för ett tillstånd i Sverige? Absolut inte! Vad hände efter den närmast osannolika bedrägerihärvan i Halmstad, där flera hundra människor från Vietnam tagit sig igenom Migrationsverket som om myndigheten bestod av en uppsättning svängdörrar och sedan alla landat i samma stadsdel? Till att börja med hade det aldrig uppdagats om det inte varit för polisen. Sedan hände inget bestående efter det heller. Det ses tydligen som rasism (!?) att ha olika utredningsnivåer beroende på ursprungsland. Och så tar det ju tid…
Och vi kan ju minnas det gamla arvet också. Vi kan minnas den verksamhetsområdeschef på Migrationsverket som menade att DNA-analyser på barn från Somalia var ”rasism” – och som vid ett minnesvärt tillfälle skickade fram en expert för att delge alla denna sinnets inställning – och som tyckte att det där med godkända adoptioner och godkända vårdnadsdomar bara var blaha blaha. Nej, istället skulle vi införa det icke-existerande begreppet ”hushållsbarn”. ”Ta med dig ett barn och åk till Sverige, det gör inget”. Nu var detta förvisso före den nye gudens ankomst. Men samme person är idag en av de högsta ansvariga för hela begreppet LEAN på verket.
Någon hade i sin verksamhet, och i begynnelsen, en god tanke med LEAN. Hur skulle den skaparen känna sig idag, om han besökte Migrationsverket? Skulle han stå där likt Moses när han steg ner från berget med de tio budorden, och skåda ut över en menighet som i hans frånvaro börjat ägna sig åt orgier? Förmodligen. För Migrationsverkets uppfattning om LEAN handlar nämligen om antal i första hand och skulle något inkräkta på området ”antal” så tar antal ändå över. LEAN är vår gud och kvantitet är hans profet. Amen.
Några på myndigheten hoppade nu på tåget och körde lite bedrägeri. De hade kommit undan med det också, om de inte varit så giriga. Det finns nämligen betydligt enklare sätt att lura en myndighet som inte ser till innehåll, än att hålla på med falska pass och falska handlingar. En myndighet som inte har tid för innehållet i besluten har ännu mindre tid för en kontrollerad verksamhet. Jag har flera uppslag till asylsökande som vill göra ett försök. Följande rådgivning är gratis och ämnet heter ”elektronisk ansökan på familjeanknytning”:
Den sökande i något annat land behöver bara kapa en identitet i Sverige och ha tillgång till en dator och två olika e-postadresser. Så blir samme person både sökande och anknytningsperson. Nu blir det visserligen bara ett tvåårigt tillstånd – fast när de två åren gått är det ingen som kollar om du är kvar. Och vem vet – du kanske bara behöver fylla i ett elektroniskt formulär då också!
Åt detta hade vi väl kunnat skratta lite om vi sysslade med parkeringstillstånd, tillstånd för torghandel eller inköp av kontorsmateriel. Men det gör vi inte. Vi sysslar med uppehållstillstånd och med migration. Och varje liten grej – som ju faktiskt inte alls är någon liten grej – som sker urholkar systemet och göder Sverigedemokraterna.
